Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Förra avdelningen - "Murar av guld och portar av bränt glas"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Hellgum i Amerika och nu hade följt honom över till
Palestina. Alla voro gamla bekanta till Birger Larsson, men
han kände inte igen en enda. Han hade dock klart för sig,
att han var framkommen till Jerusalem, och han tänkte
endast på att hålla sig uppe så länge, att han skulle få se
den heliga staden.
Från järnvägsstationen, som ligger ett gott stycke
utanför Jerusalem, kunde Birger ingenting se av staden. Så länge
som han var kvar där, låg han stilla med slutna ögon. Men
äntligen hade alla fått plats i de väntande vagnarna. De
åkte ner i Hinnoms dal, och på krönet av åsen ovan dem
syntes Jerusalem.
Birger lyfte de tunga ögonlocken och såg en stad, omgiven
av en hög mur, som var prydd med tinnar och torn. Bakom
muren sköto höga, välvda byggnader upp i luften, och ett
par palmer vajade för bergvinden.
Det led mot kvällen, och solen stod helt nära randen
av de västra kullarna. Den var mycket röd och stor, och
den utgöt ett starkt sken över himlen. Även all jorden
glimmade och sken i rött och gult. Men Birger tyckte, att
det sken, som föll över jorden, inte kom från solen, utan
från staden ovan honom. Det utgick från dess murar, som
skimrade likt ljust guld, och från dess torn, som voro täckta
med skivor av bränt glas.
Birger smålog åt att han såg två solar, på himlen en
och på jorden en, som var Guds stad, Jerusalem.
Ett ögonblick kände han sig som botad av hälsobringande
glädje. Men febern fick genast åter makt med honom, och
återstoden av färden ut till kolonien, som låg på stadens
andra sida, var han utan medvetande.
Birger visste heller ingenting om mottagandet i kolonien.
Han kunde lika litet glädja sig åt det stora huset som åt de
vita marmortrapporna eller det vackra galleriet, som löper
runtom gården. Birger kunde inte se mrs Gordons vackra,
kloka ansikte, där hon kom ut på trappan för att välkomna
dem, eller gamla miss Hoggs med uggleögonen eller någon
av de andra av hans nya bröder och systrar. Han visste inte
ens om, att han blev införd i ett stort, ljust rum, som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
