Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Avresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då satt den främmande kvinnan vänd åt de bortdragande
och betraktade dem oavlåtligt, men hon gjorde intet tecken
åt någon av dem, och ingen kunde säkert säga vem hon var.
Hon följde dem ända till järnvägsstationen. Där väntade
de att få se hennes ansikte. Men när de hade stigit ur vid
stationen och sågo sig om efter henne, var hon borta.
När det långa tåget av kärror och lastvagnar körde fram
genom socknen, såg man ingen gå och meja gräs ute på
fälten, och ingen hade tagit sin räfsa för att gå ut på
ängarna och lägga upp det redan slagna höet i volmar.
Den morgonen vilade arbetet, och alla människor stodo
och hängde utmed vägkanten, eller ock kommo de åkande
i kyrkkläder för att följa till vägs. Somliga åkte med en
mil, andra två, men några ända till järnvägsstationen.
Så länge som tåget drog fram genom socknen, såg man
på hela vägen endast en enda man som arbetade, och det
var Hök Matts Eriksson.
Han hade inte gått ut för att slå gräs, vilket tycktes honom
vara ett leksaksarbete, utan han hade tagit sig för att bryta
upp sten ur jorden, som han gjorde i sin ungdom, då han
röjde upp sin nyodling.
Gabriel Mattsson såg fadern från vägen, då tåget körde
förbi. Hök Matts gick ute i hagen, bände upp stenar och
lade ner dem på en stengärdsgård. Han såg inte upp, han
bara drog åstad med sina stenar, och somliga voro så tunga,
att Gabriel tyckte, att hans rygg borde knäckas. Sedan
slängde han ner dem på stengärdsgården med sådan fart, att
det slog gnistor ur dem och de lösa kanterna stöttes bort.
Gabriel hade ett lass att köra, men hästen fick en lång
stund sköta sig själv, ty Gabriel gick med ögonen vända
mot fadern.
Gamle Hök Matts arbetade och arbetade. Han högg i på
samma sätt, som då sonen hade varit liten och han strävade
för att utvidga sin egendom.
Sorgen tog hårda tag med honom, men Hök Matts bröt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
