- Project Runeberg -  Jerusalem /
224

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Avresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gunhild hade varit liten, hade modern ofta visat henne
skrinet.

Skrinet var vitlackerat med en målad blomranka runtom,
inne i locket fanns en bild av en herde, som spelade för
en skara vita lamm. Gunhild slog upp locket för att få se
herden än en gång.

I skrinet hade modern förr i världen förvarat det bästa
och käraste hon ägde. Där gömde hon sin mors tunna
vigselring, sin fars utgångna klocka och sina egna guldörhängen.

Men när Gunhild öppnade skrinet, såg hon, att allt detta
var borttaget, och i dess ställe låg där nu ett enda brev.

Det var ett brev från henne själv. Hon hade för ett par
år sedan gjort en resa till Mora och farit över Siljan i en
båt, som hade kantrat. Flera av hennes reskamrater hade
mistat livet, och föräldrarna hade fått höra, att också
Gunhild hade omkommit.

Gunhild förstod, att modern hade blivit så glad, när hon
hade fått brev om att dottern levde, att hon hade flyttat
undan allt annat ur brudskrinet och lagt dit brevet som sin
största skatt.

Gunhild blev likblek, hjärtat snörde ihop sig på henne.

— Nu vet jag, att jag dödar mor, sade hon.

Hon tänkte inte mer på att skriva något, utan skyndade
bort. Hon kom och satte sig upp i kärran utan att svara på
de många frågorna om hon hade råkat föräldrarna. Hela
vägen satt hon sedan orörlig, med händerna i skötet, och
stirrade framför sig. "Jag mördar mor", tänkte hon. "Jag
vet, att jag dödar mor. Jag vet, att mor dör."

"För mig finns inte mer en lyckans dag", tänkte hon. "Väl
får jag fara till det Heliga landet, men jag dödar min egen
mor."

*



När det långa tåget av kärror och lastvagnar äntligen hade
genomfarit kyrkbyn och dalen, kom det in i en skogsdunge.

Här märkte Jerusalemsfararna för första gången, att de
ledsagades av ett par personer, som de inte kände.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free