Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Avresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När det långa tåget av kärror och lastvagnar hade kommit
förbi kyrkogården, råkade det in i en stor skara av släktingar
och vänner till de bortdragande, som ville bjuda dem farväl.
Där blev ett långt uppehåll, ty alla ville trycka deras
händer och säga några avskedsord.
När de sedan åkte fram genom kyrkbyn, var vägen kantad
av folk, som ville se deras avresa. Det stod människor på
alla trappor, de hängde ut genom fönsterna, de sutto
uppflugna på gärdsgårdarna, och de, som bodde längre bort,
stodo ute på kullar och backar och vinkade och viftade.
Det långa tåget körde långsamt framåt förbi
människoskarorna, ända tills det nådde nämndeman Lars
Clementssons hem. Där stannade det, och Gunhild steg ur för att gå
in och säga farväl.
Gunhild hade bott på Ingmarsgården, alltsedan hon
bestämde sig för att följa med till Jerusalem. Hon hade
tyckt, att detta var bättre än att leva i strid och split med
föräldrarna, som inte kunde försona sig med tanken på att
hon skulle resa ifrån dem.
När Gunhild steg ur kärran, såg hon, att hemmet låg
alldeles utdött. Ingen människa syntes på gårdsplanen och
ingen i något av fönsterna.
När hon kom fram till grinden, fann hon den stängd, men
Gunhild tog en genväg över en stätta och kom in på gården.
Förstudörren var också stängd. Gunhild gick runtom huset
till köksingången. Den var tillkrokad innanför.
Gunhild bultade ett par gånger, men då ingen kom och
Öppnade, drog hon åt sig dörren, stack in en sticka och lyfte
av kroken. På så sätt kom hon in i huset.
I köket fanns ingen människa, i storrummet var det likaså
tomt, och inte heller fanns det någon i lillkammaren.
Gunhild ville inte gå utan att ge föräldrarna ett tecken,
att hon hade varit inne för att säga farväl. Hon gick fram
till den höga dragkistan och slog ner klaffen. Hon visste,
att fadern brukade ha bläck och penna stående där inne.
Hon fann inte bläcket genast, utan sökte i lådor och fack.
Då stötte hon på ett skrin, som hon väl kände igen. Det var
moderns, hon hade fått det i brudgåva av sin man, och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
