Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Den gamla prostinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade hänt under veckan, men man kunde aldrig veta hur
mycket hon förstod av det, som sades till henne.
Hon satt ständigt inne på sitt rum, och långa tider glömde
människorna nästan bort henne. Så gick någon förbi och
fick se hennes gamla ansikte bakom de vita, pösande
gardinerna. Då tänkte man: "Jag får inte glömma bort henne,
som sitter så ensam. I morgon, när vi har slaktat vår kalv,
ska jag gå opp till henne med lite färskt."
Det var ingen, som kunde finna ut vad hon visste eller
inte visste av det, som skedde i socknen. Hon blev allt äldre
och äldre, och till sist tycktes hon inte fråga efter något,
som var av denna världen. Hon satt bara och läste i ett par
gamla postillor, som hon kunde utantill.
Hon hade en gammal piga, som hjälpte henne att kläda
sig och som kokade hennes mat. De voro bägge två rädda
för tjuvar och råttor och undveko helst att tända ljus om
kvällen av fruktan för eldfara.
Flera av dem, som hade blivit Hellgumianer, hade brukat
komma upp till gumman med små presenter. Men sedan de
hade omvänt sig och avskilt sig från alla människor, gingo
de inte mer till henne. Ingen visste om hon hade förstått
varför de inte kommo.
Ingen visste heller om hon hade hört något om den stora
utflyttningen till Jerusalem.
Men en dag befallde gamla prostinnan sin piga att skaffa
hästar och vagn, därför att hon skulle ut och åka.
Vad den gamla pigan måtte ha sett förvånad ut!
Men när hon försökte några invändningar, gjorde den
gamla damen sig stendöv. Hon bara satte upp högra handen
med pekfingret högt i vädret och sade:
— Jag vill ut och åka, Sara Lena. Du ska skaffa hästar
och vagn.
Sara Lena hade inte annat att göra än att lyda. Hon måste
gå till kyrkoherden för att be om ett anständigt åkdon.
Sedan hade hon ett otroligt besvär med att vädra en gammal
skinnkrage och en sammetshatt, som hade legat i kamfer
tjugu år i sträck.
Det var ock ett samvetsgrant göra att få gumman utför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
