Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I Dalarne
- Senare avdelningen
- Den gamla prostinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN GAMLA PROSTINNAN.
Det måste också förtäljas hur alla människor sökte
övertala Hellgumianerna att inte fara. Det var så, att det till
slut tycktes genljuda från marken och bergen: res inte, res
inte!
Till och med herremännen sökte förmå bönderna att avstå
från företaget. Kronofogden och länsmannen lämnade dem
ingen ro. De frågade dem hur de kunde veta, att de där
amerikanarna inte voro bedragare. De visste ju inte vad det
var för människor, som de skulle förena sig med.
Det fanns varken lag eller förordning i det där landet.
Där kunde man ännu i dag råka ut för rövare. Och inga
vägar funnos där, utan de skulle få lov att klövja varorna
på hästryggen som uppe i finnskogarna.
Doktorn sade dem, att de inte skulle kunna tåla klimatet.
Och Jerusalem var uppfyllt av koppor och feber. De drogo
ut för att dö.
Hellgumianerna svarade, att de visste allt detta. Och det
var just därför de drogo dit. De reste för att strida mot
koppor och feber, för att bygga vägar, för att odla jorden.
Guds land skulle inte längre ligga för fäfot, utan de skulle
förvandla det till ett paradis.
Och ingen var i stånd att avvända dem från deras föresats.
Nere vid kyrkan bodde en gammal prostänka. Hon var
så gammal, så gammal. Hon bodde i en stor vindskammare
i posthuset snett emot kyrkan. Hon hade bott där, alltsedan
hon måste flytta från prostgården.
Det hade alltid varit sed, att en och annan av de rikare
bondkvinnorna, när de kommo till kyrkan om söndagarna,
gingo upp till henne med litet nybakat bröd eller litet smör
eller mjölk. Då lät hon genast sätta på kaffepannan, och den,
som kunde skrika bäst, talade med henne, ty hon var
fruktansvärt döv. Då försökte man berätta henne vad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0215.html
