Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Gertrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon gick inte bort igen, utan blev stående vid grinden.
Kort därefter tänkte bruden för sig själv: "Nu har jag
sagt en lögn på min bröllopsdag!" Hon ångrade sig, gick
fram till Ingmar och sade till honom, att en främmande
stod ute på gården och önskade tala med honom.
Ingmar gick ut och såg Gertrud stå vid grinden och vänta.
Gertrud gick då före ut på vägen, och Ingmar följde
henne. De gingo tysta, tills de hade kommit ett gott stycke
från bröllopsgården.
Om Ingmar skulle man ha velat säga, att han hade åldrats
på ett par veckor. Åtminstone gjorde hans ansikte intryck
av ökad klokhet och försiktighet. Han gick också mera böjd
och såg ödmjukare ut, sedan han hade blivit rik, än förut,
då han ingenting ägde.
Han var förvisso inte glad att se Gertrud. Han hade varje
dag, som gått, sökt att övertyga sig om att han var nöjd
med det byte han hade gjort. "Se, det är så, att vi
Ingmarssöner inte frågar så mycket efter något som att få gå och
plöja och så på Ingmarsgården", hade han sagt till sig
själv.
Men vad som hade pinat honom ännu mer, än att han hade
förlorat Gertrud, det var, att det nu fanns en människa,
som kunde säga om honom, att han inte hade hållit vad han
hade lovat henne. Då han nu följde efter Gertrud, gick han
endast och tänkte på alla de föraktfulla ord, som hon hade
rätt att säga till honom.
Gertrud satte sig på en sten vid vägen och ställde ner
korgen på marken. Huvudduken drog hon fram än djupare
än förut.
— Sätt dig ner! sade hon till Ingmar och pekade på en
annan sten. Jag har mycket att tala med dig om.
Ingmar satte sig ner och var glad, att han kände sig så
lugn. "Detta går bättre, än jag hade väntat", tänkte han.
"Jag trodde, att det skulle bli vida svårare att se Gertrud och
höra henne tala. Jag trodde, att kärleken skulle bli mig rent
övermäktig."
— Jag skulle inte ha kommit och stört dig på själva
bröllopsdagen, sade Gertrud, om jag inte hade varit nödtvungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
