Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Gertrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade ett långlagt, mycket skönt ansikte, huvudet var
obetäckt, och långa, mörka lockar hängde ner på hans
skuldror.
Främlingen gick alldeles rätt emot Gertrud. Hans ögon
voro lysande och klara, som om ljus strömmade ut ur dem,
och när hans blickar föllo på henne, förstod hon, att han
kunde läsa all hennes sorg. Och hon såg, att han ömkade
sig över henne, som var hemsökt av skräck för ringa
jordiska ting, och vars själ var besmittad av hämndlust
och besådd med sorgens tistlar och giftblomster.
Allt som han kom närmare Gertrud, kände hon sin varelse
övergjutas av tilltagande frid och salighet och stilla, soligt
lugn. Och då han hade gått förbi henne, fanns inom henne
inte mera någon sorg eller bitterhet, utan allt ont försvann
som en helad sjukdom och efterlämnade hälsa och styrka.
Gertrud stod stilla en lång stund. Synen gled bort, men
hon förblev stående i drömmande lycksalighet. När hon
äntligen såg sig om, var den helt försvunnen, men intrycket
av det hon hade sett försvann inte. Hon knäppte sina händer
och lyfte dem i hänryckning.
— Jag har sett Jesus! utropade hon med innerlig fröjd.
Jag har sett Jesus, han har tagit bort min sorg, och jag
älskar honom. Nu kan jag inte älska någon annan i denna
världen.
Livets bekymmer försvunno och blevo oändligen små. Och
livets långa år syntes som en kort liten tid. Och all jordisk
lycka tycktes arm och grund och utan betydelse.
På samma gång visste Gertrud hur hon nu skulle ordna
sitt liv.
För att hon inte mer skulle sjunka ner i dunkel skräck
och för att hon inte skulle bli lockad till ondska och hämnd,
skulle hon flytta bort från denna trakt. Hon skulle följa
Hellgumianerna till Jerusalem.
Denna tanke hade uppstått hos henne, då Jesus gick förbi
henne. Hon trodde, att den hade kommit från honom. Hon
hade läst den i hans ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
