Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Senare avdelningen - Hök Matts Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det var ju klart, att han måste följa med sin son.
Han går fram till pulpeten, där kontraktet är framlagt
till hans underskrift. Bruksförvaltaren själv sätter pennan
mellan fingrarna på honom och pekar på papperet.
— Se här, säger han, skriv här, Hök Matts Eriksson!
Han tar pennan, och på samma gång minns han tydligt
hur han för ett och trettio år sedan skrev under ett kontrakt,
vari han tillhandlade sig en bit ouppodlad vildmark.
Han kommer ihåg, att efter undertecknandet gick han bort
och besåg sin egendom. Då hade han sagt till sig själv: "Se
där, vad Gud har givit dig! Här har du arbete för ett helt
liv."
Bruksförvaltaren tror, att han tvekar av ovisshet om var
han ska sätta sitt namn, och pekar ånyo:
— Här ska namnet stå. Skriv här, Hök Matts Eriksson!
Han börjar skriva. "Detta", tänker han, "skriver jag för
min tros och salighets skull, för mina kära vänner,
Hellgumianerna, för vårt dyra samliv, för att inte bli lämnad
ensam kvar, då alla reser." Och han ritar dit det första
namnet.
"Detta", tänker han vidare, "skriver jag för min son
Gabriels skull, för att inte förlora en så god och kär son,
för alla de gånger, som han har varit god mot sin gamle
far, för att visa honom, att han ändock är mitt allra
käraste." Och på detta sätt blir det andra namnet tillritat.
"Men detta?" tänker han, då han börjar föra pennan på
nytt. "Varför skriver jag detta?" Och i och med detsamma
börjar hans hand att flytta sig av sig själv, dragande tjocka
streck fram och åter över det förhatliga papperet.
"Ja, detta gör jag, därför att jag är en gammal man, som
måste gå och bruka jorden, som måste plöja och så på
samma ställe, där jag alltid har trälat och arbetat."
Hök Matts Eriksson ser mycket förlägen ut, då han vänder
sig till bruksförvaltaren och visar honom papperet.
— Förvaltarn får ursäkta. Det var nog meningen att göra
mig av med egendomen, men det gick inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
