Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den nya vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då var det ett par av dem, som såg, att det började rycka
i ansiktet på Fält. "Nu kommer det, nu kommer det", tänkte
de och reste sig opp för att fly. Men gubben klippte med
ögat, och så kom en tår rullande. Då ropade barnen
halleluja, och nu är det, som sagt, slut med Fält. Han gör inget
annat än springer på möten och fastar och ber och hör
Guds röst.
— Jag kan då inte se, att det där var någon olycka, sade
Ingmar. Fält höll ju på att supa ihjäl sig.
— Nej, du har så många vänner att mista, du, så att
sådant gör dig ingenting. Du skulle väl också ha önskat,
att barnen hade kunnat omvända skolmästarn.
— Aldrig kan jag tro, att barnstackarna har vågat sig
på Storm, sade Ingmar. Han blev andlös av förvåning. Det
måtte ändå vara sant, som Stark Ingmar sade, att socknen
var vänd upp och ner.
— Å jo, det gjorde de visst, de kom in en tjugu stycken
i skolsalen en kväll, då Storm satt och skrev i sina böcker,
och började predika för honom.
— Vad gjorde då Storm? sade Ingmar. Han kunde inte
hjälpa, att han började skratta.
— Han blev så förbluffad till en början, att han
ingenting kunde säga eller göra. Men det var så, att Hellgum
hade kommit in i köket ett par ögonblick förut för att tala
med Gertrud.
— Var Hellgum hos Gertrud?
— Ja, Hellgum och Gertrud hade blivit goda vänner,
alltsedan han rättade sig efter henne, då med Gunhild.
När Gertrud hörde bullret i skolsalen, sa hon till
Hellgum: "Nu kommer ni just lagom, Hellgum, för att få
se något nytt. Hädanefter lär det ju bli så, att skolbarnen
kommer att hålla skola för skolmästarn." Då skrattade
Hellgum. Han förstod väl, att detta var rent galet. Han
körde genast ut barnen, och så blev det slut med det ofoget.
Ingmar märkte, att Stark Ingmar, i detsamma han sade
detta, betraktade honom på ett särskilt sätt. Det var, som
när en jägare står och ser på en fälld björn och undrar på
om han ska behöva ge honom än ett skott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
