Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den nya vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
börja striden mot djävulen? Ska du fortfara att leva i
synden?"
Ingmar satt och stred emot, allt vad han kunde. Han ville
inte tro vad Stark Ingmar berättade.
— Nu kommer du visst med sådant, som den där Fält
har slagit i dig, sade han.
— Det var just detta, som jag ville tala om för dig, sade
Stark Ingmar. Det är slut med Fält också. Ja, när jag tänker
på att allt detta har utgått från Ingmarsgården, så tycker
jag knappt, att jag kan se folk i ögonen.
— Har de gjort Fält något orätt? frågade Ingmar.
— Å, det var de där barnen. En kväll, när de inte hade
annat att göra, föll det dem in, att de skulle gå till Fält
och omvända honom. De hade ju förstås hört, att Fält var
en så stor syndare.
— Men förr i världen var alla barn så rädda för Fält
som för trollen, sade Ingmar.
— Ja, de var rädda, de här med, men de hade väl tänkt
ut, att de skulle göra en riktig hjältegärning.
De kom in till Fält en kväll, då han satt i kojan och
kokade gröt åt sig. När de öppnade dörren och såg Fält sitta
där med sina borstiga mustascher, sin kluvna näsa och
stirrande i elden med det enda ögat, blev de rädda allihop,
och ett par av de minsta sprang sin väg. Men en tio, tolv
stycken kom in och la sig på knä på golvet runtom gubben
och började sjunga och bedja.
— Men körde han inte ut dem? frågade Ingmar.
— Hade han bara gjort det! sade Stark Ingmar. Jag
förstår inte vad som kom åt honom. Hade väl suttit och
tänkt på, stackare, att han var övergiven och ensam på
ålderdomen. Och så var det väl detta, att det var barn, som hade
kommit. Det hade nog gått honom till sinnes, att de alltid
hade varit rädda för honom. Och när han såg alla de
uppåtvända ögonen fulla av blanka tårar, så tog det makten ifrån
honom.
Barnen väntade bara, att han skulle rusa opp och slå
efter dem. De sjöng och bad, men de var färdiga att ge sig
av, så snart han rörde på sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
