Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Hellgum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stark Ingmar hade en dotter, som hette Anna Lisa. Hon
hade bott i Chicago i flera år och hade blivit gift där med
en man vid namn Johan Hellgum, en svensk, som förestod
en liten församling, vilken hade sin egen tro och lära. Dagen
efter den ryktbara dansnatten kom Anna Lisa hem för att
hälsa på sin gamle far, och mannen följde henne.
Hellgum använde tiden till att göra långa vandringar
genom bygden. Han gjorde bekantskap med alla han mötte
och språkade till en början med dem om helt vardagliga
ting, men när han skildes från en människa, lade han gärna
sin stora, tunga hand på hennes axel och sade några ord
till tröst eller väckelse.
Stark Ingmar såg inte mycket till mågen. Gubben arbetade
det året tillsammans med unge Ingmar Ingmarsson, som
hade flyttat hem till Ingmarsgården. De båda byggde en
såg i Långforsen. Det var Stark Ingmar en stolt dag, då
sågen blev färdig och den första timmerstocken klövs till
vita plankor av de gnisslande sågbladen.
En kväll gick gubben hem från arbetet. På vägen mötte
han Anna Lisa. Hon såg förskrämd ut, som om hon hade
velat gömma sig.
Stark Ingmar skyndade på stegen, kom fram till stugan
och blev stående med rynkad panna. Tätt vid ingången hade
det i all hans tid vuxit en stor nyponbuske. Den hade varit
honom kärare än hans öga, han hade aldrig låtit någon
plocka en ros eller ett blad av busken, intet ont hade fått
komma nära den.
Stark Ingmar hade aktat den så väl, därför att han visste,
att det bodde underjordiskt småfolk under den.
Men nu var busken borthuggen. Det var förstås mågen,
predikanten, som inte hade kunnat tåla den.
Stark Ingmar hade sin yxa i handen, han klämde fingrarna
hårt om skaftet, när han gick in i stugan.
Hellgum satt där inne med bibeln framför sig. Han lyfte
blicken och såg Stark Ingmar djupt in i ögonen. Därpå
fortsatte han att läsa med hög röst:
— Därtill då I tänken: Vi vilja göra som hedningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
