Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den vilda jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vet du om det är sant, att han kan trolla? frågade nu
nämndemans Gunhild.
— Å nej, sade Ingmar, men litet dröjande, som om han
till hälften trodde.
— Du kan gärna tala om vad du vet, fortfor Gunhild.
— Skolmästarn har sagt, att vi inte ska tro på sådant.
— Skolmästarn kan inte förbjuda någon människa att
se vad hon ser och tro vad hon vet.
Ingmar fick stark lust att tala om hemmet. Alla minnen
från barndomsåren trängde sig på honom, när han såg den
gamla gården.
— Jag kan tala om för er något, som jag själv har varit
med om, sade han. Det var en vinter, då far och Stark
Ingmar arbetade med kolmilor långt borta i skogen. Då
julen kom, erbjöd sig Stark Ingmar att stanna ensam vid
milorna, så att far skulle få gå hem över helgen. Det blev
ock bestämt så, och på julaftonen skickade mig mor till
skogen med julmat åt Stark Ingmar.
Jag gick tidigt och kom opp på kolbotten vid
middagstiden. Just som jag kom, hade far och Stark Ingmar fått
en mila färdig. De hade slagit ut den, alla de heta kolen
var utbredda på marken för att svalna. Det rök ur kolhögen,
och där kolen låg tätt intill varandra, ville de fatta eld, och
detta fick inte ske. Det var den farligaste stunden under
hela kolningen. Far sa ock, så snart han fick se mig: "Jag
är rädd för att du får gå ensam hem igen, Ingmar. Jag
kan inte lämna Stark Ingmar med detta." Stark Ingmar gick
på andra sidan kolhögen mitt i värsta röken. — "Å jo, nog
kan du gå, Stor Ingmar, jag har rett mig med värre saker."
Om en stund började det ryka mindre ur kolen. "Nu ska
jag se vad det är för julamat mor Brita har skickat mig",
sa Stark Ingmar och tog ifrån mig matsäcksknytet. "Kom
nu, ska du få se hur fin bostad vi har, far din och jag!"
sa han. Han visade mig kojan, där far och han bodde.
Till bakvägg hade den en stor sten, men eljest var väggarna
av granris och slanor. — "Ja, ja, gossen min", sa Stark
Ingmar, "du trodde nog inte, att far hade ett sådant
kungligt slott att bo i i skogen. Här ska du få se på väggar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
