Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Inledning - Ingmarssönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elak, när jag flyttade dit ner." Så kom hon nära mig och
var alldeles vild i ögonen. "De bara tänker ut hur de ska
pina mig, och jag tänker bara på hur jag ska pina dem
igen." — "Å nej, Brita, det är gott folk." — "Nej, de bara
tänker på hur jag ska få skam." — "Har du sagt det till
dem?" — "Jag talar aldrig med dem. Jag bara tänker på
hur jag ska göra dem ont."
"Jag tänker på om jag ska sätta eld på gården. Jag vet
han tycker om den. Jag tänker också på att jag vill ge gift
åt korna. De är så fula och gamla och vita kring ögonen,
som om de vore släkt med honom." — "Den hunden, som
skäller, biter inte", sa jag. — "Något ska jag göra honom",
sa hon, "annars får jag ingen själaro." — "Du vet inte vad
du säger", sa jag, "du ämnar visst göra ända på din själaro
i stället."
Då slog hon om med ens och började gråta. Hon blev
mild och sa, att hon hade det så svårt med de onda tankarna,
som kom över henne. Så följde jag henne hem, och när vi
skildes åt, lovade hon att inget ont göra, om jag bara teg.
Sedan tänkte jag mycket på vem jag skulle tala med, sade
Kajsa, jag tyckte det var svårt att gå till storfolk som ni. . .
Det ringde i vällingklockan på stalltaket, det var slut
på middagsrasten. Mor Märta fick bråttom att avbryta
Kajsa.
— Hör ni, Kajsa, tror ni, att det någonsin kan bli bra
mellan Ingmar och Brita?
— Hur? sade gumman häpen.
— Jag menar, om hon nu inte skulle till Amerika, tror
ni hon ville ta honom?
— Inte tror jag något. Nej, det tror jag väl inte.
— Hon gåve honom nog nej.
— Ja, det gjorde hon.
Ingmar satt inne på sängen med benen över sängkanten.
— Nu fick du visst vad du behövde, du Ingmar, nu tror
jag du reser i morgon, sade han och slog knytnäven mot
sängkanten. Nej män, att mor kan tro, att hon får mig att
stanna hemma med det, att hon visar mig, att Brita inte
tycker om mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
