Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Inledning - Ingmarssönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de inte skjuter opp bröllopet för länge!" sa jag. —
"Vi ska gifta oss om en månad", sa hon.
Men när jag skulle gå ifrån Brita, tänkte jag på att
Ingmarssönerna hade fått dålig skörd, och jag sa, att jag
inte trodde, att de skulle göra något bröllop det året. "Ja,
då får jag gå i sjön", sa Brita.
Så om en månad fick jag höra, att bröllopet hade blivit
uppskjutet, och det föll mig in, att det inte skulle gå väl,
så att jag gick opp till Bergskog och talade med
riksdagsmansmoran. "De lagar nog till det galet där nere på
Ingmarsgården", sa jag. — "Ja, vi får vara nöjda med hur de
lagar", sa hon. "Vi tackar Gud var dag, som har fått vår
dotter så väl försörjd."
"Mor behövde inte göra sig så mycket besvär", tänkte
Ingmar Ingmarsson, "för det är ingen från den här gården,
som far och möter Brita. Hon behövde inte ha blivit så
rädd för äreporten, det är bara sådant, som en karl gör för
att kunna säga till Vår Herre: jag ville nog. Du måtte väl
se, att jag har ämnat att göra det. Men att verkligen göra
det, det är en annan sak."
— Sista gången jag såg Brita, fortfor Kajsa, var det
mitt i vintern, då det var hög snö. Jag kom på en smal
väg långt inne i vilda skogen, och där var tungt att gå, för
det hade börjat töa, och snösörjan gled undan för fötterna.
Så fick jag se en, som satt på snön och vilade, och när jag
kom närmare, så kände jag igen Brita. "Går du ensam
här oppe i skogen?" sa jag till henne. — "Ja, jag är ute
och går." Så blev jag stående och såg på henne, jag kunde
inte begripa vad hon hade där att göra. — "Jag är ute och
ser om här finns några branta berg", sa då Brita. — "Kära
hjärtandes, är det för att kasta dig själv utför?" sa jag,
för hon såg ut, som ville hon inte leva.
"Ja", sa hon, "jag skulle nog kasta mig utför ett berg,
om jag bara funne ett, som vore högt och brant." — "Du
skulle allt skämmas, du, så som du har det ställt för dig." —
"Ja, ser du, jag är elak, jag, Kajsa." — "Ja, jag tror det." —
"Jag kommer allt att göra något ont, så det vore bättre jag
finge dö." — "Det är bara joller, barn." — "Jo, jag blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
