Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Inledning - Ingmarssönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så skulle jag ha talat vid henne och fått veta vad hon grämde
sig över." — "Det är inte så gott, det är inte så gott för
en karl att förstå sig på ett dåligt kvinnfolk."
"Nej, far", säger jag, "Brita var inte dålig, men hon var
en stolt en." — "Det kan komma på ett ut", svarar far.
Då jag nu märker, att far liksom vill ta mig i försvar, så
säger jag: "Det är många, som tycker, att jag hade bort
kunna ställa så, att ingen hade fått veta något annat, än
att barnet hade varit dödfött." — "Varför skulle hon inte
stå sitt straff?" säger far. — "De säger, att om det hade
varit i er tid, så hade ni fått pigan, som fann henne, att
tiga, så att ingenting hade kommit ut." — "Och skulle du
då ha gift dig med henne?" — "Nej, då hade jag väl inte
behövt gifta mig med henne. Jag kunde ju ha skickat hem
henne till föräldrarna om ett par veckor och fått lysningen
upphävd, därför att hon vantrivdes." — "Det kan så vara,
det, men de kan inte begära, att du, som är ung, ska vara
så klok som en gammal."
"Hela socken tycker, att jag har handlat illa mot Brita." —
"Hon har väl gjort värre, hon, som har bragt skam över
hederligt folk." — "Ja, men det var jag, som tvingade mig
till henne." — "Ja, det skulle hon väl bara vara glad åt",
säger han.
"Tycker ni då inte, att det är min skull, far, att hon har
kommit i fängelse?" — "Jag tänker, att hon har satt dit
sig själv, jag." — Så reser jag mig opp och säger
långsamt: "Ni menar då inte, far, att jag behöver göra något
för henne, då hon kommer ut nu i höst?" — "Vad skulle
du göra? Skulle du gifta dig med henne?" — "Ja, jag borde
väl det." Far ser på mig ett tag och frågar: "Tycker du om
henne?" — "Nej, hon slog allt ihjäl kärleken för mig."
Så fäller far ner ögonlocken och säger ingenting, utan börjar
fundera.
"Se, jag kan inte komma över det, far, att jag har vållat
olycka", säger jag. Gubben sitter stilla och svarar inte. —
"När jag såg henne sist, var det på tinget. Där var hon så
mjuk, och hon grät så över att hon inte hade barnet. Inte
ett ont ord sa hon mot mig, hon tog allt på sig. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
