Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Maskinernas slavar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty där var han ingenting annat än utövare av sitt
yrke.
»Anser ni att Jackson bor de ha fått skadeersättning?»
frågade jag.
»Ja visst», svarade han. »Det vill säga, att jag
personligen har en känsla av att han skulle ha haft
det. Men detta har ingenting att göra med den
juridiska synen på saken.»
Han började samla sin skarpsinnighet och bruka
den.
»Säg mig, ha ’lag’ och ’rätt’ ingenting att göra med
varandra?» frågade jag.
»Byt ut ’rätt’ mot ’makt’, så kommer ni
förhållandet närmare», sade han med ett småleende.
»Makt?» upprepade jag frågande. Han nickade.
»Och ändå förutsättes det att lagen skall skaffa oss
rättvisa?»
»Däri ligger paradoxen», sade han. »Vi få rättvisa.»
»Nu talar ni yrkesmässigt, eller hur?» frågade jag.
Överste Ingram rodnade — ja, han rodnade
verkligen — och han såg sig på nytt ängsligt om efter en
utväg att komma därifrån. Men jag stod midt i
vägen för honom och vek ingalunda åt sidan.
»Säg mig, överste», sade jag, »om man undertrycker
sina personliga känslor till förmån för de
yrkesmässiga — bör inte detta egentligen anses som en
stympning i andlig måtto?»
Jag fick intet svar. Överste Ingram hade fegt tagit
till flykten — han slog omkull en palm för att komma
ifrån sin obehagliga belägenhet. —
Sedan satte jag pressens män på prov. Jag skrev
en lugn, sansad och lidelsefri framställning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
