Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 48. Den 1 September 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG STAVENOW.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Om Sverige verkligen behöfver 4 högskolor?
Frågan kanske kunde besvaras nekande, men blir ju
mindre brännande för Stockholms och Uppsalas
vidkommande, när med förbättrad järnvägsdrift Uppsala
riktigt blir en förstad till Stockholm. Och frågan är
för sent uppställd vis à vis Göteborg. Göteborg har
nu en högskola, som redan tillkämpat sig sin plats i
Sveriges andliga lif. Och hvad mer är, Sveriges
sjöstad par preference har ju också utvecklingslinjer
pekande i riktning mot ett andligt centrum för det
"nya Sverige", som Daniel Broström och Ostasiatiska
kompaniet representera. Till den humanistiska
högskolan skall snart sälla sig den kommersiella, hvars
vetenskapliga sträfvan skall leda svenskt tankearbete
och svenska dåd utåt oceanerna och öfver dem, icke
för att som nu bestjäla Sverige på dess folkkrafter,
utan för att ge det dess del i världen. Till sist skall
väl Sveriges andra tekniska högskola — en sådan
finnes till gagnet om också ej till namnet — frigöras
ur sin askungeroll och få de yttre resurser, som fullt
ut kan göra den till det stöd de båda
systerinstitutionerna så väl behöfva, ett svenskt polyteknikum
likt det i Ziirich, våra ingeniörstudiers hittillsvarande
slutmål, tillika såsom där
matematisk-naturvetenskap-ligt komplement till högskolan. Vi måste
nämligen ha naturvetenskap äfven i Göteborg, —
hafs-forskningen är ju en naturvetenskaplig disciplin, som
redan slagit rot här — men vi skola ej därför skaffa
oss alltför mycket nya professurer. Vi måste lära oss
af utländska föredömen att tillvarataga och utveckla
de resurser, som finnas.
Detta om Göteborgs vetenskapliga framtid, som
borde kunna bli större än allt hvad "den unge fyren"
gamle S. A. Hedlund på sin tid kunde drömma om
den. Och denna vetenskapliga framtid har verkligen
en god del med Ludvig Stavenow att göra, ty ena
ledet i den framtida vetenskapliga treklangen,
Göteborgs Högskola, har just de betydande andliga krafter,
den vunnit i sin första lärareuppsättning, att tacka för
sin goda start. Professor S. kan härvidlag räkna sig
till godo en insats framför de andra i form af en
personlig uppoffring. Som annat kan man ej räkna det,
när han för högskolans framtids skull afböjde det
tillfälle, som bjöds honom att på Martin Weibulls
professorsstol verka under de tillsvidare betydligt rikare
yttre vetenskapliga möjligheter den sydsvenska
högskolan erbjuder.
Kanske gjordes offret lättare därigenom, att det icke
var hans egen alma mäter, den uppsaliensiska, som
kallade. Professor S., född Stockholmare, har
nämligen fått sin utbildning vid Uppsala universitet i
Harald Hjärnes skola.
Den svenska historieforskningen på modern grund,
som ännu ser sin nestor, frihetstidens tecknare, Karl
Gustaf Malmström, kroppsligt bräcklig, men vid full
vetenskaplig vigör lefva ibland sig, har redan under
den yngre professorsgeneration, som följde hans,
uppdelat sig i tvänne skolor.
I grunden voro dessa båda skolor mera
specialiseringar inom det historiska forskningsområdet, den ena,
den Alinska, riktande sin huvuduppmärksamhet på
det inre med författningslifvet som centrum, den andra
läggande hufvudvikten på Sveriges ställning i det
allmänna världshistoriska förloppet genom
utrikespolitiken representerad till en början tämligen isoleradt
af Harald Hjärne. Olika temperament fördjupade
denna uppdelning af arbetsfältet till motsatta
åskådningar, omfattande såväl gångna tiders historia som
•den aktuella politiken. Härtill kommer en motsats ur
metodens synpunkt. Ur beröringen med juridiken
på det författningshistoriska området har den Alinska
skolan fått en förkärlek för skarp begreppsbestämning
och abstrakt logiskhet, hvaremot står Harald Hjärnes
historiska intuition och obenägenhet att i alltför hög
grad fixera något så flytande som historiska företeelser.
Denna motsats fortlefver ännu inom vår historiska
forskning.
För allmänheten är denna motsats bäst känd
genom Hjärnes strid mot Alinska skolan i norska
frågan. För Alin, författningshistorikern, som såg den
under rättsidéens synvinkel, blef det en fråga om
"Sveriges rätt". Hans stora förtjänst är att hafva på
nytt befästat den svenska unionella rättsståndpunkten,
som Rydin i sin skandinavistiska unionsroman med
historiska och rättsvetenskapliga anspråk frivolt
upp-gifvit. Alinska skolan har icke kunnat blåsa lif i
unionen, därtill var den oförmögen, då dess
vetenskapliga formalism aldrig kunde rycka de breda lagren
med sig. Men den har gjort mycket nog genom att
stålsätta den mot norska öfvergrepp afvisande
första-kammarpolitik, som ändå var den Sverige föll
tillbaka på, när det gällde 1905.
Hjärne åter med sina stora internationelltpolitiska vyer
på saken fick endast mot sin innersta afsikt göra tjänst
mot Alinerna såsom vänsterns skydd i dess praktiskt
såsom mullvadsarbete verkande sträfvan i
försonlig-lighetens tecken.
Ett sorgligt resultat af "vetenskap i politiken", om
detta icke Hade varit mindre vetenskapens än
politikens fel.
Efter unionsupplösningen har den svenska opinionen
blifvit betydligt mera mottaglig också för Harald
Hjärnes lärdom om våra politiska förhållandens
förknipp-ning med det världspolitiska läget.
Kanske har detta gett någon föreställning om de
olika historiska riktningar, hvari Stavenow och hela
den nu lefvande generationen af svenska historiker
skolats.
Sina sporrar vann han på en med Geijerspriset
belönad doktorsafhandling "Om riksrådsvalen under
frihetstiden" således på ALnska skolans
författningshistoriska område. Men han tog genast afstånd från
skolan genom att föredraga docentur i historia hos
Hjärne framför den likaledes till buds stående i
statskunskap hos Alin.
Detta var 1890. Efter endast fem docentår skedde
utnämningen till professor vid Göteborgs Högskola
vid 31 års ålder. Den för högskolan intresserade
allmänheten i Göteborg torde ännu minnas, huru
professor Stavenow vintern förut introducerat sig för
Göteborgspubliken genom de då hållna offentliga
föreläsningarne öfver "den stora engelska revolutionen
i 16:de århundradets midt", sedermera i bokform
utgifna.
Hans andliga kynne uppenbarade sig redan där,
en fint bildad modern personlighet, hvars rika
mångfald sammanfattas till en välgörande klarhet genom
den aristokratiskt knappa och fasta formen i alla hans
andliga meddelelser.
Såsom den alldeles speciellt bildade bland nu
lefvande svenska historiker framstår professor Stavenow
vid en jämförelse med dem alla. I kunskapsmassans
kvantitet och idéernas rikedom och djärfhet
öfverträf-fas han tvifvelsutan af sin mästare Harald Hjärne,
men gentemot dennes och hela hans skolas merendels
stramt politiska intresse framstår fördelaktigt
Stave-nows fina förståelse för kulturella och estetiska värden.
Det är icke för intet musiken och filosofien en gång
rivaliserat med historien om hans gunst, och icke för
intet, som han vid sidan af historikerna Hjärne och
Alin nämner som sin lärare filosofen Sahlin.
Denna läggning hos vår forskare har gjort honom
- 754 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
