Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Den 28 Oktober 1906 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR S DAG
sedelkontoret.
Fullmäktiges
rum är dyrbart
inredt,
endast mahognypanelen kostar
10,000 kr. De
öfriga
ämbetsrummen äro
, enklare
utstyrda i ljusa
träfärgs- och gröna
toner.
Biblioteket är hållet i
ljus bonad ek. [-Ombudsmannens-]
{+Ombudsman-
nens+} rum har
ljusa ytpaneler
af ek och
väggarne täckta af
grön fabricona
samt möblerna
i mörk betsad
ek med sitsar
af grönt skinn.;
Från sedelkontoret går en vindeltrappa upp till en
mängd arkivrum med väldiga gamla folianter, protokoll,
verifikationer m. m. Våningen två trappor upp
inrymmer för öfrigt clearingafdelningen och
myntkabinettet. Tryckpressarna stå i den högsta våningen. I
källarvåningen finnas bostadslägenheter för
brandmästaren och maskinisten samt förvaringsrum af olika slag.
H. 8 D:s STOCKffOLMSrOTOGRAF.
Kliché .• Bengt Silfverspa."*
–’, ’ $$■*&*’
■1^>^.X<Z^’
VAXELKASSAN.
Riksbanken kommer hädanefter att bevakas - af
särskilda poliskonstaplar, uniformerade och detektiva,
försedda med skarpladdade, moderna revolvrar.
PASSAGEN I DROTTNINGGATANS FÖRLÄNGNING MELLAN
RIKSBANKS- OCH RIKSDAGSHUSEN.
GREFVINNAN TILL ALTENBURG.
FÖR HVAR 8 DAG AF ELIN AMEEN.
Den breda, majestätiska floden flyter sakta fram
mellan skogbeväxta höjder och kullar, klädda med
vinstockar, hvilka i höstsolen glänsa af blåa och gröna
drufvors tunga klasar, mogna för den skörd som
pågår. Äfven vid det fordom ståtliga men nu förfallna
slottet Altenburg på krönet vid flodens krök synes
man sysselsatt med att bärga in frukten och mäns
och kvinnors hvita skjortärmar lysa i solskenet. Men
slottet är tillstängdt och öde och har så varit i
årtionden, .alltsedan den siste ättlingen af den gamla
grenen dog och en aflägsen släkting ärfde
fideiko-misset. Hvarken han eller hans barn bebodde
någonsin slottet, utan förde dess rika konstskatter till
den stora hufvudstaden, läto. slott och gård förfalla
och vårdade sig endast om det utsökta vinet, hvars
ryktbarhet nådde århundraden tillbaka. Men om den
siste grefve till Altenburg, som lefde och dog där,
berättas det ännu i trakten, och hur det kom sig, att
slottet gick öfver till en annan gren af släkten och
ingen fanns i rätt nedstigande led att taga det i arf.
Grefve Konrad v. Altenburg gifte sig mycket ung
med en högättad dam, som dog redan efter ett år, i
det hon födde en son, hvilken dock endast lefde några
timmar och bäddades i samma graf som modern.
Djupt och varmt sörjde grefven makan och det
förlorade hoppet om en son och arfvinge. Åren gingo
utan att han kunde förmå sig att ingå nytt äktenskap,
ehuru han mycket längtade efter ett barn. Men hvarje
gång han utsett någon, som han tänkte sig kunna
förena sig med, svek honom modet, och bilden af hans
döda ungdomsbrud trädde åter så lefvande fram, att
han ej förmådde taga steget ut.
. -Åren gingo, och utan att han visste, att tiden gått
så fort, märkte han en dag, hur hår och skägg grånat
och att han höll på att bli en gammal man.
Ensam-...heten. och tomheten i det stora slottet kändes allt
större, och där vaknade åter inom honom en stark
längtan efter ett kvinnligt väsen vid sin sida, som
— 54 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
