Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
Wexiö.
Wexiö.
redan i hednatiden en hufvudort för
gudstjensten, innan S:t Sigfrid gjorde den
till en sådan för ehristlig kult. Detta
bevisas bäst derutaf, att S:t Sigfrid just
valde detta ställe till hufvudstation för
sitt missionsarbete och här grundlade sin
domkyrka. Redan år 1191 nämnes en
biskop i Wexiö i en bulla af påfve
Celestinus III. De första kända
stadsprivilegierna äro dock icke äldre än
sedan 1342. Under vår medeltid höllos
säkert flera herredagar på denna då så
vigtigra ort; men man känner dock icke
~ O *
med visshet mer än en, nämligen 1514
af Sten Sture d. y. Ett märkvärdigt
landsting hölls här 1542, då fullmäktige
från hvarje socken i Småland hit kallats
tillsammans af Nils Dacke, som på
Kronobergs slott likt en regerande furste gaf
audiens åt hertigens af Mecklenburg och
Romerske kejsarens sändebud. Stadens
vapeu, tre afhuggna hufvuden, står
tydligt i samband med S:t Sigfrids historia
och deu bekanta berättelsen om hans
tre systersöners sorgliga öde. Enligt
legen-deu skulle S:t Sigfrid fått se en engel i
drömmen, som visat honom en plats och
gifvit honom befallning att der bygga
en kyrka, och när Sigfrid sedan fick se
en liknande plats i verkligheten, lade
han der grundvalen till sin kyrka, i
hvilken han sedermera sjelf blef begrafven;
staden skulle dà såsom så många andra
under medeltidm hafva uppkommit
genom den stora kyrkobyggnaden, som under
lång tid fordrade en mängd arbetare i
sitt grannskap, hvilka derföre sjelfva
bosatte sig deromkring. Apostelns graf
tillika med det storartade monument, Olof
Skötkonung rest öfver honom, förstördes
antingen 1276, dä Erik Glipping i
Danmark härjade Småland och uppbrände
Wexiö, eller då staden följande året
uppbrändes af konung Waldemar; den
återställdes dock snart i sitt fordna skick.
Under katholska tideu hade staden
naturligtvis sitt Birgitterkloster och
derjemte ett munkkloster af
Cluniacenser-orden. Af gammalt fanils äfven ett
Franciskanerkloster. Staden jemte kyrkan
härjades af brand 1516, älven dä genom
danska kriget; 1569 förnvades under
fejden samma olycka. Ar 1611 afbrände
Danskarne staden ånyo, och åren 1658,
1690, 1749, 1753 och 1799 ödelades
olika delar af densamma genom stora
eldsvådor. Den 17 Februari 1838 lades
60 af stadens bäst bebyggda gårdar i
aska, deribland landshöfdingeresidenset,
genom en brand, som varade 18 timmar
och gjorde öfver 700 menniskor husvilla.
Den sista större eldsvådan inträffade d.
31 Oktober 1843; dervid ödelades på
lika många timmar som föregående gång
82 gårdar, och 1,140 personer blefvo
husvilla. Oaktadt alla dessa svåra olyckor
har staden dock alltid kommit sig fore
igen, och synnerligen efter de sednaste
eldsvådorna har man gjort mycket för
densammas försköning; bland annat har
den erhållit så breda gator som troligen
ingen annan stad i Sverige. Genom sitt
läge långt in i landet utan förbindelse
med sjö har Wexiö hindrats att blifva
handelsstad; men det lilla samhället har
dock genom god samfundsanda och
fördelen af att sakna rivaler på närmare
håll kunnat hålla sig rätt väl uppe och
utgör ännu en af våra bättre småstäder.
leke obetydligt har härtill bidragit, att
staden är så väl biskopssäte som
lands-höfdingeresidens samt under århundraden
egt en berömd högre lärdorasskola, den
af Ödmann i hans »Hogkomster» med
så lifliga färger skildrade.
Wexiö gamla domkyrka, den enligt
sägnen af S:t Sigfrid grundlagda, ehuru
sedermera af sten uppförda, förstördes
den 29 Maj 1740, då åskeld antände
det 235 fot höga tornet och inom några
timmar ödelade den gamla kathedralen
med alla dess prydnader och forntida
minnen. Den nva domkyrkan, egentligen
uppkommen genom en iståndsättning af
den gamlas ruiner, fulländad 1755, var
en byggnad, som ingalunda gjorde skäl
för namnet kathedral. »Något efter
kyrkans nämnda iståndsättning», yttrar en
kompetent konstdomare, »lärer hennes
dörröppning å tornets vestra sida blifvit
utvidgad och ombyggd, hvilken nu
liknar snarare en inkörsport till en
herrgård i modern stil än en hufvudingång
till en uråldrig kathedral. Tornets
betäckning vittnar på det ögonskenligaste
om sednare tiders totala oförmåga att
finna det passande, då fråga är om
medeltidskyrkors iståndsättning.» Numera
restaurerad af professor Brunius, håller
hon 160 fot i längd och 103 i bredd.
Bland andra märkvärdigheter, som här
förvaras, nämnes en stor hästsko, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
