Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppsala län, dels på en sandås, som
stryker från norr till söder genom häradet,
dels på uppgrundadt land omkring ån
vid åsens vestra sida, är, såsom redan
namnet köping, handels- och
marknadsplats, antyder, en af rikets äldsta
städer. Stället tyckes fordom hafva varit
kalladt Stora Ena, till skilnad från det
1 mil österut från den nuvarande
staden belägna Litsel-Ena eller Litslena.
Det uppgifves till och med, att
Fjerd-hundras fvlkeskouungar haft sitt säte
vid denna handelsplats, der sedermera
vapensyner och räfsteting höllos.
Under katholska tiden omtalas
Enescopin-ge i slutet af 1100-talet (en prest
härstädes nämnes 1168), borgare i
Enes-copia nämnas 1250, och på den s. k.
Tryggön, hvilken omslöts af åns bägge
grenar, — af den vestra ågrenen
återstår nu blott en rännil, som från den
s. k. Munksundskällan faller ut i åu, —
och hvilken ö af Magnus Ladulås år
1272 skänktes till Gråbröderna att der
bygga sig ett nytt kloster, låg sedan
år 1278 detta stadens
Franciskanerkon-vent. Från början af 1300-talet
nämnas också ett hospital och tre kyrkor,
St. Ægidii, äfven kallad St. Iliani, St.
Olai och Wårfrukyrkan, den enda äuuu
qvarbefintliga. Klostrets kyrka var
invigd ät St. Laurentius. Man tror sig
nära den nuvarande prestgården hafva
funnit spår efter ett annat kloster,
tillhörigt Bernhardiner-Orden; men
skriftliga bevis för detsammas tillvaro
saknas. Hospitalet, som nämnes efter
reformationen, var förfallet år 1728, och
under katholska tiden torde staden
också hafva haft ett gille, åtminstone
omtalas en gillestomt år 1584. Under
llättebrödra-oroligheterna hemsöktes
staden af dessa konung Albrechts vänner
med eld och braud 1389, men repade
sig åter och fick under 1400-talet af
de flesta regenterna privilegier, hvilka
dock förkommit i de eldsvådor, som
härjade staden åren 1572 och 1609.
De äldsta kända privilegierna skola
hafva varit utfärdade af Erik XIII år
1413; de sednaste äro gifna af Carl
XI år 1676. Hela Fjerdhundra, tillika
med Enköpings stad, gafs år 1300 af
konung Birger Magnusson till
morgongåfva åt hans gemål, den Danska
prinsessan Märtha. Ivar Axelsson Tott och
Sten Sture hade staden i förläning,
likasom i sednare tider grefvarne Gustaf
Roos och von Steinberg. Ar 1436
hyllades Carl Knutsson härstädes som
rikshöfvidsman af allmogen i Fjerdhundra.
Redan i början af Wasa-ättens tid
torde staden hafva varit rätt ansenlig,
fastän gatorna icke voro stenlagda och
husen ännu år 1629 täckta med halm;
men folkmängden synes icke desto
mindre hafva varit rätt betydlig, enär
1580-års pest uppgifves hafva bortryckt 6,000
menniskor, och staden berättas hafva
gifvit ansenliga bidrag till flera
koutri-butioner för kronans och andra
allmäu-na behof. Sedan Gustaf Wasas tid föll
klostrets och de öfriga kyrkliga
stiftelsernas jord till kronan, och sjelfva
klostret på Tryggön blef sannolikt först
sjukhus, sedan salpetersjuderi, —
hvaraf holmen, som först i Carl XI:s tid
tillföll staden, kallades Salpeterholmen
eller Holmen. En tid lärer det pä
Holmén också hafva funnits ett
krutbruk; men ingendera af dessa
inrättningar omtalas efter 1670. Gustaf I
hade en kungsgård nära Munksuudet,
och under Johan III uppfördes vid
torget ett kungshus, der förut rådhuset
stått; men detta kungshus förstördes
sannolikt vid 1609:års brand. Platsen
skänktes 1628 af Gustaf II Adolf åt
staden, som 1642 lät der uppföra
rådhuset, hvilket åter afbrann år 1799.
Efter denna eldsvåda reglerades staden,
som ända från Christinas tid haft
trånga och krokiga gator, hvilka då
förbättrades. Nu är Enköping en i
rektangelform reguliert byggd småstad med
raka gator (6 på längden och 11 på
tvären), trädplantering på torget,
jernbro öfver ån samt flera vackra och nya
hus, bland hvilka dock blott
prestgården och rådhuset äro af sten. Det
sistnämda, beläget vid en gata öster
om torget, är ursprungligen ett enskildt
hus, uppfördt i slutet af 17 00-talet af
en handlande Stahre och sedermera
inköpt af staden. I rådhuset finnes ett
väl ordnadt archiv med domböcker och
handlingar från början af 1500-talet.
Ett gammalt rättarsvärd förvaras
derstädes som ett curiosum.
Det nämdes i det föregående, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
