Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engsö - Enholmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter slutad »stuttning» begifver sig
slåtterlaget till herrgården, der de
undfägnas med en kanua öl på man; i ölet
drickes grefvens och herrskapets skålar.
Sedan sista ängen är afslagen,
marschera alla slåtterkarlarne upp på
borggården, alla med liarna på axeln, de
stuttade dock med fällda liar: här
vandra de under musik en gån g omkring
gården, undfägnas derpå med öl och
utropa derefter god natt! alla på en
gång, hvarefter de skiljas.
Bland de äldre sägner, som äro
fästa vid Engsö, berättas följande,
hvilken tyckes bestämdt tillhöra ön. På
Engsö bodde i fordna dagar en adlig
fru, som varit tvänne gånger gift. Hon
ämnade sig en julotta i kyrkan,
vaknade ur sin sömn och såg ljus i
kyrkan , som ligger strax invid slottet.
Troende, att ottan redan var börjad,
steg hon upp, klädde sig och gick till
kyrkan, åtföljd af en tärna. Men när
hon kom in i kyrkan, fann hon till sin
förskräckelse alla bänkarna fyllda med
svepningsklädda, långt för detta
hädangångna personer, af hvilka hon kände
igen de flesta, deribland sin nyligen
begrafna fateburspiga. Denna skred
ljudlöst fram till henne, sägande: »hvad
vilja de lefvande i de dödas otta ?»
Hon rådde derpå frun att skynda ut
ur kyrkan, men att vid utgåendet
igenom dörren icke se sig om eller gå
närmare till den ena sidan än till den
andra, emedan fruns bägge aflidna män
stodo en på hvardera sidan om dörren,
och hon, der sådant skedde, icke skulle
komma lyckligt ut. Hon följde rådet
och kom oskadad tillbaka till slottet;
men tärnan, som såg sig tillbaka vid
utgåendet, blef »borttagen» och hennes
ömkliga rop hördes vida omkring.
Med Engsö gärd följer en kedja af
fint guld och ovanligt arbete, hvilken
alltid bäres af godsets egare, och om
hvilken följande sägen berättas:
»Ar 1710 egdes Engsö gård af
friherre Johan Sparre, eu man af ett vildt
och gudlöst sinnelag, som lät tillstänga
kyrkan, för att hindra gudstjensten
derstädes, och som i öfrigt betedde sig på
ett otillbörligt och fördömligt sätt. —
Han drömde en natt, att den Onde
kora för att släpa honom med sig till
pinorummet. Sparren spjernade emot,
så mycket han förmådde, men blef
slutligen fängslad med en kedja, som den
Lede kastade kring hans hals. När
han vaknade, bar han omkring halsen
den kedja, hvarom han drömt. Natten
derpå drömde han, att en god ande
uppenbarade sig för honom och
förmanade honom att sora en helgedom
förvara kedjan, emedan, så länge hon
innehades af godsets egare, skulle hon
skydda det för ali fara; men om lion
lades å sido eller förlorades, skulle eld
och brand öfvergå gården. Sparre
sålde följande året godset åt grefvinnan
Piper och lemnade henne guldkedjan,
hvars betydelse han tillkännagaf. Från
denna tid har kedjan alltid åtföljt
godset och varit buren af dettas
innehafvare; ett par gånger, då hon icke följt
med hans person, skall verkligen
eldsvåda hafva utbrustit. Kedjan består
af mycket fina länkar med en egen,
besynnerlig vridning, som gör det
omöjligt att deri inpassa någon länk i
stället för dem, som brustit sönder af
ålder. Hon är vid pass 2l/2 alnar lång.»
Olof von Dalin vistades ofta pä
Engsö gård, och eu icke långt från
slottet befintlig liten plantering af träd
med qvarlefvor efter en omhägnad
kallas ännu »Dalins Trädgård». Slottets
park utmärker sig synnerligen genom
sina storartade alléer af lummiga träd,
hvilka på långa sträckor bilda
ordentliga löfhvalf, sora erbjuda den
angenämaste svalka.
Enholmen. Holme vid inloppet till
Slitehamn i Othems socken och Forsa
Ting af Norra Befallningen på Gotland,
på hvilken Carl X låtit anlägga
fästningen Carlssvärd, som beherrskade
inloppen till hamnen. Utom Carlssvärds
fäste låg här skansen Carlsbälte med 5
batterier: Baljan, Klingan, Doppskon,
Fästet och^Haken. Carl XII ämnade
här anlägga en stad. Fästningen hade
långt för detta varit raserad, då, med
anledning af de under året 1853
inträffade politiska förhållandena, Kongl.
Majestät ansåg nödigt, att inloppet till
Sliteharan åter befästes, »för att så väl
då sora för framtiden under likartade
omständigheter upprätthålla förbudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
