Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bosatte sig sedau på Walleu och dog år
1601 samt ligger begrafven i Woxtorps
kyrka. Med sin busfru, Margaretha
Broek, hade hau 4 söner, men
öfverlef-des af blott en bland dessa, Eske
Jörgensson Bille, slottsherre på
Helsingborg 1602—1610 och gift med Helvig
Giöe. Han mottog Eliinge under
faderns lifstid, lät reparera Sallerups
kyrka och uppsätta predikstolen derstädes
samt dog barnlös år 1619, då Ellinge
samt Örtofta öfvergingo till hans
syskonbarn, riksrådet Eske Bille. Efter
dennes död år 1625 iirfdes Ellinge och
Örtofta af hans svärson Tyge Brahe
och afträddes af denne till hans svåger,
den rika Frans Lykke, som år 16 32
sålde Örtofta till Henrik Kamel och
troligen vid samma tid bortbytte
El-liuge till Metta Barnekow mot Söholm
i Danmark. Ellinge ärfdes af
Met-tas dotter, Margaretha Barnekow, gift
med Christian Walkendorff, som efter
fru Margarethas död år 1 665 gifte sig
med Anna Wind, dog 16 90 och
lemnade Elliuge i arf åt sin äldsta son,
Hans Walkendorff, som efterlemnat sig
ett föga hedrande minne. Han
kallades Hans Lånekaka, emedan han
vanskötte egendomen, så att han måste
låna bröd af sina egna bönder;
derjemte var han så begifven på
dryckenskap, att han, som det berättas, lät
nedsåga bjelkarna i stora stenhuset och
sålde dem för bränvin. Slutligen
alldeles utarmad sålde han Ellinge 1714
till Margaretha v. Ascheberg för 14,224
daler silfvermynt, för hvilken summa
godset redan var pantsatt. Han hade
varit gift med Margaretha Elisabeth
Barnekow, med hvilken han hade eu
dotter och 10 söner, af hvilka de
flesta förföllo likasom fadern och gifte
sig med boudpigor på Ellinge gods; en
af dem, Christian, blef profoss i Oxie
härad. Efter Margaretha Ascheberg
tillföll Ellinge hennes bägge mågar, [-]Meijer-] {+]Mei-
jer+} felt och Bennet, af hvilka den
sistnämde utlöste den förre. Han,
generalen baron Wilhelm Bennet, fick 1734
patrouatsrätt till Vestra Sallerup och
företog 1735 eu större reparation pä
Elliuge gård. Han dog år 1740, och
Ellinge ärfdes af haus dotter, Christina
Brita Benuet, gift med grefve C. F. j
Dücker, son af riksrådet och
fältmarskalken grefve C. F. Dücker. Han dog
på Ellinge 1784, haus fru 1790, och
deras sou, grefve C. F. Dücker, erhöll
1795 genom art’ och lösen af 132,019
rdr 12 sk. rgs Ellinge och Brynneslöf,
hvilket sistnämda fick namnet
Christine-berg. Denna grefve Dücker blef som
löjtnant tillfångatagen i slaget vid
Wiborg och qvarhölls ett år i Kyssland.
Han var gift med Eva Margar.
Wrangel, som dog 1839. Sjelf afled hau
1828, och efter houora tillträddes
egendomeu af bans son, grefve Carl Fredr.
Dücker, född 1800, hvilken genom arf
och mot en lösesumma af 200,000 rdr
rgs blef innehafvare af Ellinge och
Christineberg. Sedan 1834, då grefve
Dücker tog afsked ur krigstjensten (hau
var löjtnant vid Skånska dragonerna),
har han sjelf egnat sig åt vården af
sitt gods, der ban högt uppdrifvit
åkerbruket och vidtagit flera förbättringar
af byggnaderna samt uppfört en flygel
och nya ladugårdshus. Grefve Dücker
är sedan 1836 gift med grefvinnan
Marianua Hedvig Charlotta von Rosen.
Om de äldsta byggnaderna på
Ellinge eger man inga underrättelser.
Det der nu befintliga stora stenhuset
är troligen uppfördt på 1500-talet.
Burmanska teckningen af år 1680
visar en fyrkantig och kringbyggd plan,
omgifven af grafvar; östra sidan
upptogs af ett stort 3-vånings stenhus med
suerklade gaflar och utbyggen med
rösten på östra långsidan; norra och
vestra sidorna intogos af korsvirkshus,
två våningar höga; å södra sidan
funnos tvänne sammanhängande hus, det
vestra ett litet envånings korsvirkshus,
det östra ett smalt stenhus, tre
våningar högt med tinnade gafvelrösten i
öster och vester. 1 det innerhörn, som
bildades af det sistnämda huset och
stora stenhuset, var ett flersidigt torn
med hög spira. En
trädgårdsanläggning fanns inom grafven på östra
sidan. I norr förde en träbrygga öfver
grafven och inkörseln gick genom norra
flygeln. Under Hans Walkendorffs tid
förföllo byggnaderna alldeles.
Margaretha von Ascheberg lät år 1713 hos
rådhusrätten i Lund begära syn å
gården. Vid detta tillfälle fattades en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
