Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfsborg, Gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belägradt och taget. Så infann sig år
1436 Engelbrecht utanför slottet, som
då innehades af konung Eriks fogde
Maths von Kålen, och förmådde denne
att dagtinga på det villkor, att ban
skulle tills vidare behålla, slottet, men
icke befatta sig med styrelsen af det
derunder lydande länet; Maths måste
imellertid redan samma år utlemna
slottet åt marsken Carl Kuutsson, som år
1439 till höfvidsman derstädes insatte
sin frände, Thure Stensson Bjelke.
Denne blef i sin ordning belägrad af
Norrmännen under Joh. Umreis, hvilken
dock efter 10 veckors förlopp blef af
herr Thure så grundligen öfvervunnen,
att han med möda kunde rädda sig på
en liten båt. Under Christophers tid
och under de första åren af Carl
Knutssons regering sora konung undslapp
Elfsborg vidare fiendtliga påhelsningar;
men sedan aristokraterna på mötet i
Halmstad 1450 kommit öfverens om
förnyandet af Kalmar-Union, och
Christian af Oldenburg följande året
företagit sitt härjningståg i södra Sverige,
hvilket af Carl besvarades med rysliga
härjningar i Skåne, belägrades Elfsborg
1452 af konung Christian sjelf, men
försvarades af Gustaf Olofsson Stenbock,
som förut blifvit kallad till Wadstena
och der af Carl Knutsson förmanad till
trohet. Denna gång upphäfdes
belägringen af Elfsborg genom Carls marsk,
den tappra Thord Bonde, som likaledes
slog konung Christian tillbaka, då han
1455 belägrade slottet. Ändtligen blef
Christian af Oldenburg konung 1457
och afgaf en försäkran, att rikets slott
skulle lemnas endast åt Svenskt
sinnade män. Denna försäkran hölls
imellertid lika litet som andra
Unionskonungarnes löften, och under
oroligheterna efter Carl Knutssons död och under
begynnelsen af Sten Sture den Äldres
riksförestånderskap fiuna vi den Danskt
sinnade Ivar Greens tjenare innehafva
Elfsborg, hvilket 1471 återtogs af
Vest-götarne under Otto Thorbjörnsson. Mot
slutet af 15:de seklet var Svante Sture
höfvidsman på Elfsborg, inan han blef
riksföreståndare, och strax i början af
16:de århundradet, år 1502, uppgafs
slottet genom dagtingan åt Danska
kronprinsen Christian (sedan konung
Christian den Omilde), sora dock oaktadt
alla löften lät mörda besättningen och
uppbränna allt, som brännbart var på
slottet. Detta blef likväl sedan
istånd-satt och eröfrades 1523 af Gustaf
Wasa, sora vistades här 1541 och 1559
befallde, att fästet skulle förbättras.
Under konung Gustafs tid hade den 1
Maj 15 54 åtskilliga af Sveriges riksråd
på Elfsborg hållit ett sammanträde med
åtskilliga Danska riksråder, för att
bilägga stridigheter mellan bägge rikena.
Erik XIV hade 1 560 på sin friareresa
till England hunnit till Elfsborg, då
han erhöll underrättelse om sin faders
död och blef derföre nödsakad att
vända om. Han satte till ståthållare
Siward Kruse, sora försågs ined allt
nödvändigt till slottets försvar under det
krig mot Danmark, som ej kunde
uteblifva. Herr Siward var imellertid med
konung Eriks tillstånd frånvarande från
slottet och hade lemnat befälet på
detsamma åt Erik Kagg, då kung Fredrik
i Danmark med en af grefve Günther
von Schwarzburg anförd här visade sig
utanför Elfsborg år 1 563. Stadsboerna
satte sjelfva eld på sin stad och drogo
sig in på slottet, hvilket ’ uppfordrades.
Kagg beslöt att försvara sig, och
belägringen började den 21 Aug. Men
Kagg fick ingen undsättning, och
redan den 4 September uppgaf han
slottet till de Danska; besättningen fick gä
hem; men höfvidsmannen sjelf blef
fånge, tillika med flera af adeln. Det
misstänktes, att Kagg uppgifvit slottet
af förräderi eller feghet, och åtskilliga
berättelser uppgifva, att ban sjelfmant
flytt undan till Danmark. Danskarna
togo imellertid på Elfsborg ett rikt
byte, emedan alla kringboende fört sina
redbarheter hit, der de ansågo dera vara
i säkert förvar; slottet skänktes af kon.
Fredrik till grefve Günther, och Göran
Kantzow sattes till slottshöfding. Kou.
Erik försökte visserligen i April 1565
att återtaga Elfsborg, men
misslyckades, och denna gång förblef fästet i
Danskarnes bänder ända till år 1570,
då det genom Stettinska Fördraget åter
kora i Sveriges ego, utbytt mot 8
Danska skepp, som lemnades i stället,
hvarjemte 150,000 rdr erlades i lösen
derför. Under de efterföljande oroliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
