Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfkarleby Kungsgård - Elfkarleö, eller Öns bruk - Elflången - Elfros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arrenderat kungsgården (år 1698 för
600 daler silfvermynt). Under detta
långa arrende förblandades dess och Öns
bruks öfriga hemmans egor så, att de
1819 i brist på upplysande handlingar
ej kunde skiljas, utan efter lång
rättegång förening måste ingås af
dåvarande arrendatorn, kapitenen Ludvig
Zettersten. Denna driftiga arrendator
upp-byggde karaktershuset, anlade
trädgården, iståndsatte byggnaderna och
skördade en god inkomst af arrendet,
oaktadt afgiften till krouan nu uppgick
till ungefärligen 2,000 rdr rgs årligen.
Hans arrendetid slutade den 5 Maj
1840, då, vid herr C. Hyckerts
antagande till arrendator, genom
landshöfdingen baron v. Kræmers nitiska
försorg ett liberalare system infördes, lax
fisket skiljdes från kungsgården och
utarrenderades särskildt i mindre lotter,
den olagliga stängseln för laxens
uppgång i elfven upprefs, och strandegarne
tillätos att emot åtagen skatt fiska vid
sina stränder med viss inskränkt
redskap. Ar 1851 förnyades
utarrende-ringen af notvarpen och vrakhusen, då
strandegarne befriades från skatten, men
bibehöllos vid den beviljade rättigheten
att fiska vid sina stränder med nät och
ref, och detta oaktadt har Kongl. Maj:t
och Kronan nu en flerdubbel inkomst
af fisket och kungsgården mot då fisket
var ett monopol, som till den grad
hölls sträugt, att 1815 flera personer,
som ej gittade utgifva 80 daler
silfvermynt i böter, fingo deremot svarande
vatten och bröd för det de metat i
elfven. Genom ofvannämda mer liberala
systems införande har hufvudsakliga
anledningen till de evinnerliga
rättegångar, som allt ifrån konung Hans’ tid
till våra dagar fortgått om rätten att
fiska, nu blifvit undanröjd. Af gamla
monopolier, som stå i strid med allmän
lag och fiskstadga, återstår dock en
lerauing i förbudet att fiska i den öpp
na hafsvik, uti hvilken elfven utfaller.
Detta förbud är orimligt, utan
ändamål, kan ej kontrolleras, öfverträdes och
demoraliserar folket.
Herr C. Hyckert afträdde arrendet
1 855 till M. Larsson, som vid stora
fallet uppfört ett sågverk med tvänne
dubbla ramar med konstverk.
Elfkarleö, eller Öns bruk. Jernbruk
på en ö i Dalelfven uti Elfkarleby
socken, bestående af 2 hamrar, 4 härdar,
1 stålugn, 1 mjölqvarn med 2 par
stenar, 1 såg och 1 spikhammarstock med
3 hamrar, anlades 1 659 och 1 662 af
Claes Depken och Leijel, af hvilka den
förstnämda för sina försök att smida
ankaren under vattenhammare fick
privilegium på anläggandet af Söderforss
bruk. Elfkarleö tillhörde sedan för det
mesta Leijelska slägten och dennas
anhöriga till 1772, derpå grosshandlaren
Thomas Tottie och brukspatron C.
Tot-tie, sednast Carl Östberg. Bruket hade
masugn till 1726; nu hemtas
tackjernet från masugnen på Hyttön vid cn
annan gren af elfven. På grund af
Kongl. Kungörelsen af den 27 April
1 846, att en minimiskatt af 4 sk®
skall erläggas för hvarje härd, har
bruket haft fritt smide sedan början af
år 1848, och erlägger det för sina 4
härdar en skatt af 16 sk®, svarande
mot en smidesrätt af 1,600 sk®
bergsvigt om året. Tillverkningen 18 56
uppgick till 2,329 sk® 11 1® stångjern
och dessutom ämnesjern och
smältstycken till 346 sk® 5 1® diverse
manu-faktursmide. Brukets taxeringsvärde år
1856 var 1 3 1,547 rdr bko.
Elflången. Sjö i Nora bergslag och
socken, uppgifves vara näst Svart-elfven
det högst belägna vattnet i
Vestmanland, Wärmland, Nerike, Öster- och
Vestergötland; den skall ligga 439 fot
högre än Östersjön.
Elfros. Socken i Svegs tingslag af
Herjeådalen, 13 mil söderut från
Östersund och uppnämd efter en liten elf,
som faller in i Ljusnan strax ofvanför
kyrkan. Genom socknen rinner Ljusne-elf,
och i denna hafva flera små sjöar
sitt aflopp, deribland Mölingen söderut,
Nästsjön och Andås sjön, med flera.
Den bebodda delen af socknen håller
3/4 mil i längd och 1/2 i bredd;
näringsgrenar äro åkerbruk, dock
otillräckligt, boskapsskötsel, fiske, jagt och
något myrjerns-smide. Socknen, som
består af 12 oförmedlade mantal,
beboddes 1773 af 34 8 personer, 1850 af
545 och 1856 af 549 invånare. Uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
