Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till allt detta, och när han följande dagen tog afsked frågade han
husmodren om hon vore i välsignadt tillstånd, hvartill hon svarade
att sådant ej anginge honom. Tiggaren bad henne komma väl ihåg
att ifall hon komme i barnsnöd, sända bud efter honom, ty han
visste råd. Hustrun brydde sig ej om hans tal; men någon tid efteråt,
när hon låg i barnsäng i jemmer och lifsfara och ej kunde bli
förlöst, då erinrade hon sig gubbens ord. Ilbud sändes genast efter
honom. Så snart han kommit befallde han att aflyfta stugudörren
och lägga hustrun derpå. Detta skedde och hon blef genast lyckligt
förlöst. Nu omtalade gubben den syn han haft om natten och rådde
hustrun att aldrig försumma låta sopa stugan torsdagsqvällarne.
En qvinna, som plockade persilja i sin trädgård, varseblef en
stor, bukig groda, som åt persilja i mängd. Qvinnan föste bort
grodan den ena gången efter den andra, men denna kom alltid tillbaka
och började äta af persiljan. Slutligen tog qvinnan grodan på en
spade och kastade henne in i en åker. Någon tid derefter bultade
det en natt på hennes förstugudörr, och när hon öppnade för att
efterhöra hvem det var och hvad man ville, stod derutanför en
obekant man, som bad henne följa med till hans hustru, som vore i
barnsnöd och behöfde hjelp. Änskönt hon ej kände mannen, följde
qvinnan honom. Vid en grindstolpe öppnade sig jorden och de gingo
ned samt kommo till ett rum, der en qvinna låg i barnsnöd.
Qvinnan, som i sådan afsigt ditkommit, lemnade det biträde som
behöfdes och barnaföderskan blef förlöst. Innan mannen släppte henne,
som han medförde, in till barnsängsqvinnan, hade han förmanat henne
att hon ej skulle taga sig i ögonen med det vatten, hvari hon komme
att tvätta barnet; men hon glömde tillsägelsen och när hon tvättat
barnet samt kände sina ögon tunga och liksom sömniga, tog hon sig
i ögonen med våta handen och märkte att de blefvo ovanligt klara.
Till sin förfäran såg hon nu hvad hon ej märkt förut, att öfver den
i sängen liggande barnsängsqvinnan och hennes barn hängde i fina
trådar en stor grof qvarnsten. När hon till barnaföderskan yttrade
sin förvåning häröfver och huru farligt sådant vore både för modren
och fostret, emedan den tunga stenen lätt kunde falla ned och slå
ihjel dem, svarade barnsängshustrun: «det var farligare när du tog
mig på spaden och vräkte mig ur din trädgård ut i åkern för det
jag plockade persilja till barnsölet». När hon slutat sina bestyr, kom
mannen åter in, tackade qvinnan, som följt honom dit, för hennes
besvär och gaf henne till lön — diverse hyfvelspånor, dem han tog ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
