Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
322 Gotländska folksägner.
vinden, men som Kattlunder red tvärt öfver en upplöjd åker och
förföljarena nödgades springa långs fårorna ur den ena och i den andra,
så var det dem omöjligt att hinna honom. Af de förföljande var en
enbent käring honom närmast, och Kattlunder hörde huru de andra små
trollen ropade till detta, deras snabbaste springerska: «Spring, enfot!
spring, enfot!» äfvensom huru de eftersta skreko till dem, som voro
honom närmast: «Tag i lycka! tag i hank!» menande med lycka knuten
på hästsvansen och med hank de hoptofvade håren på hästens
ben och länd. Kattlunder hade dock ej slagit någon knut på
hästens svans och hästen var väl skrapad och ryktad, hvarföre också de,
som voro närmast och ej kunde få tag i hästen, svarade: «Der finns
hvarken lycka eller hank», och hela hopen jämrade sig och ropade:
«Kattlunds fyllo tog oe gyllo» (Kattlunds fyllhund tog vår gyllene
bägare). Kattlunder hann med nöd till sitt hem, men hann ej att
komma in. Han lade sig i en korsfåra i åkern och hade stoppat in
bägarn i en vedfamn, der träden lågo på kors, ty korstecknet våga
trollen sig ej på, utan fly för det. Hästen refvo de dock ihjel på
gården och vedfloen refvo de ned, men den delen, der vedträden
bildade kors (hufvudet), kunde de ej komma åt, ej heller bägarn, som
blef omarbetad till en nattvardskalk och skänkt till Gröttlingbo kyrka.
Så lyder sagan, gängse öfver hela Gotland, men i norra delen
af ön är det ej från «Basshalders backe», utan från den stora stenkarmen
i Bro, som dryckeskärlet blir bortfördt, och ej af någon bonde
från Kattlunds, liksom det ej är till Gröttlingbo utan till Bro kyrka
kalken skänkes. Båda kyrkorna hafva gamla kalkar med inskrift i
munkstil från (som det tyckes) 1400-talet. Gröttlingbokalken har
namnet «Frwe Jensen», förmodligen namnet på gifvarinnan. Denna
kalk är, enligt anteckning i «Gröttlingbo och Fide socknars
protocollum» (en gammal minnesbok i pastorsarkivet, som prester i
Gröttlingbo uti slutet af 1600- och början af 1700-talet uppsatt), kommen
från Vigen eller Viges i Gröttlingbo, der i fordom tid förnämt
herrskap lär bott, således ej från Kattlunds, hvarom ej heller någon
sägen lär funnits den tiden samma minnesanteckningar gjorts. Således
kan med någorlunda visshet slutas, att sagans uppgift om att stället
varit Basshalders backe och hjelten i äfventyret varit från Kattlunds
är en på 1700-talet uppkommen variant och förvridning af den
ursprungliga sagan, hvarigenom händelsen blifvit lokaliserad i södra
Gottland och Gröttlingbo, i stället för norra Gotland och Bro, samt
att den variant af sagan, som går i norra delen af ön, är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
