Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gotländska folksägner. 321
bonde på Hallinge i Grötlingbo kom en sommarnatt resande hans
handelsbonde från en nordligare socken, och som folket i gården låg
och vädret var mildt och vackert, ville den resande ej väcka någon,
utan spände från sina hästar, ställde dem att äta vid vagnen och
lade sig sjelf under densamma för att sofva. Bäst han nu låg der,
fick han se en liten besynnerlig qvinna, bärande ett barn, komma
upp ur jorden, gå till en «vedflo» (uppsatt vedfamn), lägga barnet på
veden och gå in i huset. Bonden började ana att här var fråga om
ett barnabyte. Han låg helt stilla och gaf akt. Om en stund kom
qvinnan ut, bärande ett annat barn, som hon nu lade på vedfloen,
och gick åter in i huset med det första barnet. Medan hon var
inne, steg bonden sakta och varligt upp, gick till vedfloen och tog
det der liggande sofvande barnet, som var stulet, och lade sig, med
detsamma gömdt innanför tröjan, under vagnen. Qvinnan kom åter
ut och gick till vedfloen för att taga barnet och bära bort det. När
det ej fanns der, letade hon länge efter det och såg sig om, men då
hon ej kunde upptäcka det, gick hon för tredje gången in i huset
och kom nu ut med det barn, hon förut inburit dit, och derpå
försvann hon åter i jorden. Bonden låg qvar tills dager, men vågade
ej somna, hvaremot barnet alltjemt sof godt. När folket vaknat och
stigit upp, kom bonden in med barnet, som redan saknats och hvars
försvinnande väckt stor sorg i huset. Glädjen blef nu så mycket
större att återfå det.
Följande saga, gängse på södra Gotland, liknar i mycket sagan
om Ljungby pipa och horn.
Mellan socknarne Gröttlingbo och Fide är en kulle, som kallas
«Basshalders backe». Här brukade de små under jorden fordom
hålla sin julhögtid med dans och dryckeslag. En bonde från
Kattlunds i Gröttlingbo red en julafton dit ut för att se huru det gick
till vid denna fest. Ditkommen såg han de små dricka, dansa och
fröjda sig, samt begärde att få något att dricka. En af de små bar
till honom ett dryckeshorn, men Kattlunder, som fann det nog
simpelt, sade att han hade sig bekant att «bättre dryckeskärl fanns der
och bättre ville han ha». Man bar då till honom en stor dyrbar
silfverbägare, fylld med dryck. Kattlunder förde den till munnen
och låtsade som han ärnade dricka, men drack dock ej, utan slog ut
drycken öfver axeln. Några droppar, som stänkte på hästen, svedde
af håren. Derpå satte Kattlunder af i sträckt galopp mot hemmet,
medförande den dyrbara bägarn, och de små foro efter, snabba som
. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
