Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 20. Gotland under Sverige såsom en svensk provins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryssarne plundra i Rone 1718. Landshöfding Grönhagen. 299
förmått utgöra den, som dock väl ej var förhållandet, eller vare sig att
uppbrottsorder helt oförväntadt anländt, så bröto Ryssarne upp sitt
läger samma dag eller den 14 och började inskeppa sig samt gingo
till segels den 16, just samma dag som kontributionen bort erläggas.
Kanske har det ock varit fruktan, som föranledt affärden, ty
landshöfding Psilander hade för andra gången samlat allmogen, intalat den
mod och mönstrat den för Visby i mening att anfalla Ryssarne.
Äfven följande året, 1718, landsteg en liten trupp Ryssar,
endast 60 man, i Rone. Ehuru 400 gotlandsbönder voro samlade
i närheten, vågade de ej angripa Ryssarne, som ohejdadt fingo
plundra och bortföra boskap. Det tillgick således på samma sätt på
Gotland redan under Karl 12:s lifstid som det tillgick efter hans död på
Sveriges fastland, der Ryssarne ostraffadt fingo härja. Var det
allmogens feghet och olyckliga belägenhet, eller var det styrelsens dåliga
åtgärder, kanske med flit sådana för att göra folket utledset vid det
långvariga kriget och förtvifladt öfver sakernas ställning, som gjorde att
röfvarehorderna kunde ostraffadt framfara? Svårligen hade väl allmogen
låtit sin egendom sköflas och bortföras, sina medborgare bortsläpas
som fångar, om icke befallningar från högre ort hindrat dem från att
angripa fienden och uppskrämt dem med hotelser om grym hämnd af
Ryssarne, ifall desse blefvo massakrerade. Sådana hemliga befallningar
hafva förmodligen ock bundit händerna på den tappre landshöfding
Psilander, hvars mod är tillräckligt ådagalagdt af hjeltebedrifter.
Styrelsen låtsade ej känna de ryska härjningarne och plundringarne.
Efter Psilander, som adlades med namnet von Psilander och blef
friherre samt president i Karlskrona (han upptog Gotlands vapen till
sitt sköldemärke, till minne af sin landshöfdingetid), blef baron Johan
Didrik von Grönhagen landshöfding på Gotland. Han lät uppföra
de nu varande åbyggnaderna på Roma kungsgård, der
landshöfdingarne sedan bodde sommartiden, och använde till denna byggnad de
gamla klostermurarne samt hvalfven och öfra delen af murarne af
den herrliga klosterkyrkan, den man redan i Strelows tid, i början
af 1600-talet, användt till lada och stall. Äfven anlade han en bred,
hög och torr, med träd planterad väg från kungsgården till Roma
kyrka. Till vägens fyllning användes, jemte jord och grus, en hop
af de döda munkarnes ben, som blifvit uppkastade när han, för
inrättandet af en iskällare, låtit gräfva en stor grop vid klosterkyrkans
östra gafvel, hvilket arbete dock ej ville lyckas, efter hvad
superintendenten Wallin berättar i sina »Gotländska samlingar». Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
