Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 19. Reformations-tidehvarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
276 Oroligheter i Danmark. Grefvefejden.
gifva företaget en lycklig utgång, dött en hjeltes död, verkställde
ändtligen Kristian 2 hvad han länge hotat med, nämligen att komma
tillbaka med härsmarkt för att söka återtaga sina förlorade trenne
riken. Han anlände nyssnämnde år till Norge med en här och en
flotta. Fruktan för honom förenade konungarne Gustaf i Sverige
och Fredrik i Danmark till ett fast förbund, helst sedan det
försports att Kristian i Norge blifvit hyllad som konung. Den
tillgifvenhet danska allmogen hyste för honom samt det understöd han
kunde vänta af sin svåger kejsar Karl 5, Europas då varande
mäktigaste regent, samt sina många furstliga och kungliga fränder, borde
med skäl uppskrämma Gustaf och Fredrik, hvilka båda kände sina
kronor darra och svigta på deras hufvuden, samt förmå dem att
sluta sig tillsammans i ett fast förbund för att gemensamt stå eller
falla. Lyckligt för dem att Norby ej längre var till och rådande
på Gotland, ty då hade, efter all sannolikhet, utgången blifvit
annorlunda än den nu blef. Följande året kom Kristian, genom brott
mot den öfverenskommelse, som var träffad mellan honom och
danske öfverbefälhafvaren Knut Gyldenstjerne, i sin farbrors konung
Fredriks våld och måste tillbringa sina återstående 27 lefnadsår i
fängelse. Konung Fredrik afled 1533 och hans son och
efterträdare Kristian 3 måste kämpa en hård kamp på lif och död för att
bibehålla fadrens krona. Hela Danmark skakades i sin grund och
rot genom den s. k. Grefvefejden, endast Gotland fick förblifva i
ro och än en gång befann sig dess höfding och länsherre uti en
oberoende och sjelfständig ställning. Det hade nu varit lätt för konung
Gustaf att bemäktiga sig Gotland, på hvilket Sverige egde så rättvisa
anspråk — anspråk, som aldrig blifvit efterskänkta — eller
åtminstone att såsom ersättning för den hjelp han lemnade Kristian 3
betinga sig Gotland, som Kristian då säkert måst afstå, helst
han, utan Gustafs hjelp, ej kunde hoppas komma till ett lyckligt
slut med sina djerfva motståndare och få behålla sin krona; men
Gustaf Vasa tänkte nog högt och ädelt att ej betjena sig af sin
grannkonungs trångmål, och Sveriges anspråk på Gotland fick
derföre hvila. Tvärtom uppmanade han på det kraftigaste Gotlands
ståthållare Rosenkrands att sluta sig till den utvalde konung
Kristian 3, hvilket Rosenkrands äfven gjorde 1535, och Gotland blef
en länk mellan Sverige och Preussen samt samlingsstället för den
svensk-dansk-preussiska flotta, som skulle straffa Lübecks öfvermod
och krossa dess makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
