Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 18. Sista året af Norbys höfdingetid eller 1525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
268 Norbys berättelse till kejsaren.
Visborgs slott öfverlemnade mig de lübske och hansestäderna i våld
och händer samt tvärtemot deras sigill och bref och all ärlig lofven,
sedan de, Otto Krumpe med flera hertig Fredriks råd, som då i
Lübeck (?) voro, oredligt och oärligt för guld och penningar sålt eller
öfverlåtit mig till de lübske och hansestäderna.
«Der höllo de mig då fängslig under det de dagtingade med
mina tjenare på slottet i fyra dagar, fyra och tjugu man på
hvardera sidan, och sade för mina män, som på slottet voro, att jag i
Danmark och Landskrona blifvit död samt begärde af dem att de
skulle uppgifva slottet, så ville de gifva dem så mycket guld, silfver
och penningar, att hvar och en af dem, som på slottet voro, väl måtte
blifva till frids. Men detta ville mina tjenare icke göra, utan sade
att de önskade mig, deras herre, lika fri, ledig och lös på slottet som
jag fri dragit derifrån; och om deremot de, mina tjenare, för gods och
guld, såsom det erböds dem, öfverlemnade slottet, så skulle de, mot
kejs. maj:t och deras egna bref, sigill och ärliga löften, förrädeligt
hafva bragt mig om lifvet.
«När de nu icke kunde genom penningar och förräderi
bekomma slottet, så bekände de på femte dagen, att de hade mig i deras
våld och begärde att de på slottet skulle sätta gisslare både af adel
och ofrälse till säkerhet, så ville de föra mig upp dit, såsom ock
skedde; hvarpå jag åt de lübske och deras anhängare måtte
öfverantvarda slottet, hvilket jag förut i Landskrona och Köpenhamn åt
de danske lofvat, så vida jag eljest ville behålla mitt lif. Derpå
gåfvo de lübske mig deras bref och sigill att de slottet af mig
undfångit hade, hvilket bref jag ännu eger hos mig i godt förvar.
«Jag tillsade då äfven knektarne, som på slottet voro, å min n.
h:s vägnar, att då de så lång tid och så ärligt och troget bibehållit
det, ville jag utbetala hvad som ännu innestode af deras sold, men
att de fördenskull måtte draga med mig till Blekinge och
Sölfvitsborg, hvilket jag kort förut afvunnit de danske å min n. h:s vägnar,
och skulle de der bekomma deras penningar; lemnade jag dem ock
till pant tio karthauer, tvänne gyllene smycken samt hvad mera af
mitt förråd jag hade att aflåta, ville ock sjelf draga med dem till
dess de å min nåd. herres vägnar blefvo betalta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
