Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 17. Severin Norbys höfdingetid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
240 Norbys berättelse till romerska kejsaren.
vägnar, dock ville qvarblifva i min tjenst; jag skulle alltid ärligt
och väl hålla och betala dem och, så mycket i min förmåga stode,
bättra hvad som kunde brista för dem; men nu började de trotsigt
och oförskämt säga, att jag ej längre skulle stå och prata utan packa
mig mina färde om jag ej ville illa fara. Derpå formerade de sig
genast i slagordning med fällda pikar. När jag hörde sådana ord
och såg dem uppställa sig, sprang jag till de andra, som ännu voro
mig trogna, och uppställde dem. Och befunnos då af de hundra
och tjugu drabanterna qvar hos mig icke mer än trettio, de andra
hade allesammans begifvit sig in bland de upproriske. Då antvardade
min fänrik, som hette Eyler, fanan i mina händer, sägande att,
om jag toge den, så skulle de upproriske aldrig vara nog äreförgätne
att angripa oss så länge de sågo baneret i min hand. När de nu
sågo fanan i mina händer, vände de sig ifrån oss och begåfvo sig
till staden, intogo och besatte densamma till förmån för Danskarne
och stängde alla portarna; sprungo sedan till slottet att äfven
intaga det och sålunda med Danskarne både lefva och dö; men då
tillstängdes slottet att de icke kunde inkomma. Jag drog då
utomkring staden och skyndade till slottet och måste vi der stiga upp
den ena på den andra samt med spjut och långa stänger hjelpa
hvarandra öfver murarne [1] och hade vi icke så snart kommit öfver
dem och in i slottet, utan de i stället angripit oss, skulle det
ofelbart gällt lif och lefverne. Inkommen i slottet, besatte jag alla
ingångar och riktade mina stycken på det fördelaktigaste; och hade
velat aflifva alla de danska herrarne, derest mitt folk icke hade satt
sig deremot. Jag tog nu de tre herrarne och inläste dem i en
kammare, men Sebastian Frölich gaf jag ett slag för hufvudet och
lät sätta honom i tornet. Då fann jag under hans rock under ena
armen hertig Fredriks och de danskes hufvudbanér, hvilket han
aktat uppresa och låta flyga bland mitt folk; det tog jag från honom
och har det ännu i dag i godt förvar. Nu begärde de upproriske
knektarne, som staden innehade, att, för att få komma till tals med
mig, sex af dem på säker lejd måtte fritt få draga till mig på
slottet och åter derifrån, hvilket jag äfven tillsade dem. Kommo så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
