Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 17. Severin Norbys höfdingetid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norbys berättelse till romerska kejsaren.
omnämnda rapport till kejsaren (Ekdahl, Kristian 2:s arkiv).
Händelsen tyckes tilldragit sig på hösten 1523.
«Item hafva de danske, i akt och mening att med mig göra
ett falskt fördrag, skickat till mig på Gotland en riddare och
riksråd benämnd Anders Bille, äfvensom ett annat riksråd Eske Bille
samt en adelsman Mikael Brockenhus, tillika med en tysk Sebastian
Frölich, som var höfvidsman öfver en del hertig Fredriks[1]
krigsfolk, samt med några deras skepp och folk. Under det nu Anders
och Eske Bille samt M. Brockenhus språkade med mig och
lögnaktigt och bedrägligt underhandlade, har bemälte Sebastian Frölich
med några af sina kunskapare ibland fångarna, hvilka tillförne
tillsagt mig deras tjenst, gjort mina andra tjenare affällige, i det de
hemligen gåfvo dem penningar att de skulle bringa mig om halsen
och afhända mig både slott och stad och hela Gotland. (Af detta
förräderi samt att de med penningar bestuckit mitt folk, visste jag
intet förr än någon tid derefter.) När jag nu några dagar sednare
höll en mönstring utanför Visborgs stad och slott [2] , så kommo
dessa knektar, hvilka i hemlighet mottagit penningar, fram och
tillsade mig, att de ville icke längre tjena mig; de hade gjort det
länge nog, ty de visste nog en annan herre att tjena. Derpå
frågade jag den förste bäste af dem af hvad orsak de ville draga ifrån
mig samt om jag icke alltid på min nådigste herres vägnar ärligen
betalt dem. Derpå svarade de, att de alldeles icke gåfvo mig
skulden, ty jag hade alltid ärligt och redligt betalt dem; utan voro de
sinnade att uppsöka sig en annan herre. Alltså drogo de samma
stund ifrån mitt öfriga folk, omkring elfva hundra man, som der
voro till mönstring, och hade jag qvar på slottet dessutom endast
halftannat hundrade man att bevaka detsamma samt de danska
herrarne. Drogo således omkring två tredjedelar ur ringen och hos
mig blef knappt tredjedelen qvar. Då gick jag till dem med hundra
och tjugu drabanter [3], som jag hade hos mig, af hvilka hvardera
fick 8 gyllen i månaden, och bad dem att de, å min nådige herres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
