Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 17. Severin Norbys höfdingetid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norby sjelfständig herrskare på Gotland. 237
dagars belägring, slottet ock måste gifva sig. Vid midsommaren
samma år kunde ej Stockholm längre uthärda belägringen utan gick
öfver, så att hela Sverige var befriadt frän Danskarne, hvarefter
befrielsekriget fördes i Finland, der också före jul alla slotten
eröfrades och Danskarnes välde öfver Sverige och Finland var
tillintetgjordt. Genom ett bref från Norby till Kristian af den 14
September 1523 underrättar han konungen, att han tillbragt sommaren på
Gotland, som han ej vågat öfvergifva, emedan han väntade att
Svenskarne och Lübeckarne skulle komma för att intaga ön, hvars
allmoge då lätteligen torde öfvergå på Svenskarnes sida; hvaraf kan
slutas att den gamla tillgifvenheten för Sverige ännu fortlefde på
Gotland. Desslikes hade så väl danska riksrådet som Gustaf
Eriksson i Sverige och svenska rådet sökt genom skrifvelser draga Norby
på deras sida. Riksrådet i Danmark hade till och med öfversändt
till Gotland en af detsammas medlemmar, Klaus Bilde, äfvensom
holsteinaren Wulff von der Wisch, för att öfvertala Norby. Till
Finland hade han, af redan antydt skäl, ej kunnat komma den
sommaren, men hade dit afskickat sina sändebud för att uppmuntra
slottens befälhafvare och besättningar till tappert motstånd, samt lofvat
dem snar hjelp, menande att Svenskarne ej så snart skulle bekomma
slotten, hvarjemte han ville hafva snar undsättning från konungen
med manskap, penningar, vapen och krut.
Medan Norby 1523 uppehöll sig på Gotland och sökte verka
för sin afsatte, bortflydde herre, Kristian 2, lär han med sitt vanliga
allvar och drift fortsatt att drifva kaperi uti Östersjön på svenska
och hansestädernas handelsfartyg, hvarigenom mycket gods drogs till
Visby och staden åter började få liflig rörelse, ehuru af annan
beskaffenhet än uti de gamla goda tiderna. Norby, som ej erkänt
den af Danskarne antagna konungen, förre hertigen af Holstein,
Fredrik 1, och ej heller erkände Sveriges öfvervälde, var nu i sjelfva
verket en sjelfständig furste och uppförde sig äfven såsom sådan.
Han lät slå mynt med sitt eget sköldemärke på, han samlade och
besoldade en betydlig hop krigsfolk, både till sjös och lands, samt
styrde ön och kommenderade sitt väpnade manskap såsom en
oinskränkt öfverbefälhafvare, dock i Kristian 2:s namn.
Både Sverige och Danmark ville gerna hafva Gotland, men att
locka eller öfvertala Norby lät sig icke göra, ty alla försök i den
vägen strandade mot hans orubbliga trohet. Att bröstgänges spänna
ihop med den djerfve hafsörnen var ej heller rådligt, ty dels var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
