Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 17. Severin Norbys höfdingetid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
236 Norby i Stockholmsskären och vid Kalmar.
Lübeckarne för att från en dertill välbelägen holme nedskjuta
Norbys fartyg, ty sjelf hade han endast några små nickor och slangor,
men Lübeckarne vägrade, ehuru Gustaf erbjöd tvänne slott i pant
för att få låna två kanoner. Lübska befälhafvaren hade utan tvifvel
hemliga instruktioner från Lübeck, att ej låta kriget, som tvingade
Sverige att söka Lübecks hjelp — en hjelp för hvilken denna stad
visste taga väl betaldt — för hastigt afgöras; och Norby var den
ende, som ännu på danska sidan var verksam uti att fortsätta kriget.
Med hans undergång hade derföre kriget varit afgjordt. Häraf
lübeckarens vägran, som frälsade Norby; ty hafvet bröt åter upp så
att han kom undan. Gustaf med sina nickor kunde ej hindra det
eller tillfoga honom någon synnerlig skada.
Från Stockholmsskären begaf Norby sig till det belägrade
Kalmar, för att försvara det och Öland, samt tillbragte der vintren till
våren 1523. Man har ett bref från honom till Kristian, dateradt
Kalmar den 7 Mars 1523, hvaruti han berättar om Ölands
intagande af Svenskarne, hvilket land han dock ville återtaga om
kungen ville sända honom någon hjelp, äfvensom han omtalar att
Svenskarne gått öfver till Finland, men på våren ville han begifva sig
dit för att utdrifva dem och taga Ryssarne till hjelp, derest
Svenskarne blefvo honom för starka. Man finner af allt huru Norby var
sjelfva själen uti kriget mot Sverige, var den, som både uppgjorde
och utförde planerna, alltid den förste der faran var störst. Sjelf
kallade han sig riddare och embetsman på Gotland, Öland; Kalmar
och Kusta slott i Finland.
Men medan han i Kalmar försvarade sin herres stad och fäste,
hade märkliga händelser timat i Danmark. I Januari 1523 hade
de jutske riksråderne och ridderskapet i Jutland uppsagt Kristian
tro och lydnad. Genom skrifvelse af den 31 Januari 1523 från
Viborg underrätta de härom Norby med ifrig förmaning att hålla
riksrådet tillhanda de förläningar han innehade, särdeles Gotland.
När Norby erhöll detta bref och tidningen om att Kristian,
förskräckt öfver de samtidiga uppresningarne i Sverige och Danmark,
flytt ur sina riken till Nederländerna, öfvergaf han Kalmar, der han
blott qvarlemnade 60 tyska knektar, hälften i staden och hälften på
slottet, med befallning att försvara båda så länge de förmådde och,
när de ej längre det kunde, antända dem och fly undan till
Gotland eller till Danmark. Borgerskapet insläppte dock Svenskarne
genom norra porten fjerde dag pingst, hvarpå, efter ytterligare 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
