Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 14. Ivar Axelsson Tott länsherre och sjelfrådande öfver Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gotland emot att återfå sina indragna förläningar i Danmark. Hans,
som fruktade att Svenskarne möjligen eljest kunde åtkomma Gotland,
ingick härpå, återgaf honom sina förra gods i Danmark samt tog
honom under sitt hägn och beskydd. Danska flottan, på hvilken
konungen sjelf var ombord, låg, under befäl af Erik Otteson, vid Dragör
när Ivars anbud kom. Den styrde nu till Gotland, dit den anlände
i Juni 1487. Den 14 Juni öfverlemnade herr Ivar Gotland till
konungen och utfärdade samma dag sitt förpligtelsebref äfvensom
konungen sitt skyddsbref för herr Ivar, dateradt Visborg feria octava
corporis christi, hvarpå Ivar för alltid öfvergaf Gotland och for till
Köpenhamn. Borgholm, der fru Magdalena uppehöll sig, belägrades
ännu af Sten Sture. Säkerligen har Ivar, innan han lemnade
Gotland, utverkat att konung Hans skulle befria henne, ty så snart
konungen tagit ön i besittning, öfverlemnat den till en ny länsherre,
amiralen Jöns Holgersson Ulfstand, samt på Visborg inlagt en
besättning af 400 man, äfvensom vidtagit åtskilliga åtgärder för landets
styrande, rättvisans skipande och besättningens underhållande, lemnade
han ön och höll åt Öland, vid hvars norra udde han ankrade.
Härifrån skref han till Sturen, som, mot gisslan, kom ut till honom. Då
träffades dem emellan öfverenskommelse att Borgholm och Öland
skulle öfverlemnas till svenske riksföreståndaren, men besättningen
vägrade att lemna borgen till någon annan än den, som anförtrott den
åt dem att försvaras. Konung Hans måste då sända bud efter Ivar
att sjelf komma dit och öfverlemna den och fru Magdalena drog
bort på danska flottan. Så uppgifver Hvitfelt (sid. 190, foliouppl.).
På sådant sätt slutade Ivar Totts välde och hans försök att
bilda en oafhängig stat med Gotland till hufvudland, och denna ö
hade nu, efter att i 20 år (1467—1487) varit skild från Danmark,
återkommit under samma rike. Hvad Ivar Tott, under de 23 år
han innehade Gotland, uträttat till dess bästa, vet man ej, utom att
han byggt åtskilligt. Visborgs slott har han ytterligare befästat.
Strelow berättar att han äfven byggt ett svartbrödrakloster i Visby.
Förmodligen har dervarande dominikanerkloster under de föregående
oroliga tiderna, särdeles vetalietiden, blifvit förstördt och af Ivar åter
uppfördt. Så har väl ock varit förhållandet med S:t Gertruds kyrka
eller kapell, öfver hvars ingång stått uthuggna tvänne vapensköldar
med Tottska och Bondeska vapnen (herr Ivars och fru Magdalenas
anborna sköldemärken). Under den långa tid af 38 år som bröderne
Tott innehade Gotland (1449—1487) fick landet njuta fred och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
