Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 14. Ivar Axelsson Tott länsherre och sjelfrådande öfver Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ivar förklaras för Sveriges fiende och hans besittningar intagas. 211
Åke Axelsson). Ivar skulle hafva Öland och Borgholm på sin
lifstid, dock med förbehåll att om Ivars svägerska fru Kristina, Karl
Knutssons dotter och enka efter förre slottsherren på Borgholm Erik
Gyllenstjerna, hade någon pant derinne efter det förläningsbref
hennes fader utfärdat, så skulle denna rätt vara henne obetagen
(nämligen att af inkomsterna från ön få pantsumman ersatt). Men Ivar
spände bågen för högt och fick sanna, såsom redan anmärkts, det
nyssanförda gamla ordspråket: «högmod går för fall». Han
återlemnade icke de finska slotten, för hvilka han dock fått Öland och
Borgholm. Han uppväckte oroligheter i Stockholm för att få sin måg,
höfvidsmannen på Nyköpingshus och lagmannen i Östergötland, Arvid
Trolle till Bergqvara, vald till riksföreståndare. (Denne Arvid Trolle
var son af den Birger Trolle, som 1448 och 1449 var anförare för
Svenskarne på Gotland.) Då han derjemte ej infann sig på riksrådets
kallelse, hindrade ett möte, som var utlyst på hans slott Stegeborg, och
icke aktade stämning inför riksrätten, så blef han ändtligen (1486)
förklarad för rikets fiende. Sten Sture och konung Hans öfverenskommo
att stäcka hans högmod och att ingendera skulle lemna honom hjelp.
En här under Knut Posse belägrade Raseborg, en annan, under Knut
Eskilsson Banér, intog Nyköping och Stegeborg, en tredje, anförd af
riksföreståndaren sjelf, drog ned till Småland i början af år 1487.
Åtföljd af några bland riksråden kom Sten Sture till Skäggenäs (nära
Kalmar) och sände bud till Ivar att han ville tala med honom; men
Ivar, som lär varit i Kalmar, låtsade sig vara sjuk och ville ej komma
till tals med riksföreståndaren, och då denne andra gången sände bud
derom, lät herr Ivar gripa några af herr Stens hofmän (ryttare). Sten
Sture gick då, sedan Kalmar intagits, öfver isen till Öland och
belägrade Borgholm, der Ivar och hans fru uppehöllo sig. Ivar försvarade
sig tappert, men ansåg sig dock icke i längden kunna hålla borgen;
derföre, när vattnet blef öppet, smög han en mörk natt på en öppen
båt förbi de 15 skepp, hvilka från sjösidan höllo borgen instängd,
men han måste qvarlemna sin fru på Borgholm. Ivar kom lyckligt
öfver till Gotland och här först kunde han rätt öfverse sin farliga
ställning. Slotten i Finland och hans flesta besittningar i Sverige
voro redan i Sturens händer och nu fick han dertill underrättelse om
att konung Hans i Danmark utrustade en flotta för att angripa
honom på Gotland. Då sjönk hans mod och han insåg omöjligheten
för sig att kämpa mot både Sveriges och Danmarks makt. Han skref
till konung Hans och erbjöd att till honom öfverlemna Visborg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
