Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 11. Tyska Ordens uppkomst och välde. — Gotland under samma Orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
182 Ordens välde öfver Gotland.
Korsherrarnes besittningar utgjorde vid denna tiden fyra biskopsstift samt
innehöllo 160 slott och lika många städer. De voro fördelade i 28
Comthurier eller riddarelän. Orden kunde ställa 50 å 60,000 man
i fält, var frejdad för tapperhet och krigskunnighet, men stolt.
Svärdsriddarne och deras härmästare lågo i ständig strid med
erkebiskkoparne i Riga och ville ej buga sig för presternas välde.
Förmodligen voro de ej heller vänner med hanseaterna och de rigiska
köpmännen, hvarföre de 1288 gåfvo Gutarne hjelp mot Visby.
Sådan var den Orden, som nu, vid 15:e århundradets början,
herrskade öfver det gamla Gutalandet, folkfrihetens urgamla hem.
Ordens ingripande i Gotlands öden länder densamma till everldlig
ära och utgör ett af de vackraste bladen i dess historia. Sedan den
befriat ön från det röfvare- och mördarepack, som der hållit hus,
återställde den samhällsordning, lag och rätt, som under de näst
föregående åren, då oordning och laglöshet rådde, varit kastade under
bänk; men, respekterande den urgamla folkfriheten, gjorde Orden
intet intrång deruti samt lät landet behålla sin gamla lag. Den af
Orden tillsatte ståthållaren, Johan Teckwitz, lät 1401 öfversätta den
gamla Gutalagen på plattyska för att kunna förstå den och döma
efter den. Ehuru obetydlig den qvarlemnade besättningen var, blef
den, på gotländingarnes begäran, dock minskad, för att ej trycka
landet för mycket. Dessa vackra drag hedra Orden och tillvunno
densamma öns inbyggares stora tillgifvenhet, helst som åter sträng
ordning och laglydnad infördes. Gotlands ställning under Tyska Orden
var så god och förmånlig den kunde vara för en underlydande
provins, ty dertill hade ön nu nedsjunkit; med den fordna
sjelfständigheten och fristaten är det i och med början af 15:e seklet slut.
Dessa Gotlands dyrbara och ädla perlor hade bortstulits af Albrekt
Mecklenburgaren samt hans värdige vänner och landsmän
vetaliebröderna, hade bortsopats af de vilda politiska stormar, som brusat
fram öfver norden i slutet af 14:e århundradet. Gotlands besittning
blef emellertid en källa till bekymmer för den redlige och rättrådige
Konrad von Jungingen. Om han hade haft sig bekant i hvad
förhållande Gotland stått till Sverige och Danmark, hade han kunnat
undslippa dem, ty otvifvelaktigt var Ordens rätt bättre än dessa
rikens, af hvilka intetdera uppfyllt sin skyldighet att beskydda ön, som
dock var vilkoret för densammas förening med först Sverige, sedan
Danmark; men högmästaren ansåg Gotland för ett ursprungligt svenskt
landskap. Under denna förutsättning och med antagande af att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
