Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 11. Tyska Ordens uppkomst och välde. — Gotland under samma Orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Korsherreorden nedsätter sig i Preussen. 181
Bassenhejm från trakten af Maintz. Ordensdrägten, om hvilken en tid
tvistades med Tempelherreorden (som förde ett rödt kors på de hvita
mantlarne), blef en hvit mantel med ett svart kors på venstra bröstet;
häraf Ordens ena namn, »Korsherrar», det andra namnet «Tyska Orden»
(Ordo Teutonicorum) uppkom deraf att endast tyskar af adlig börd
kunde blifva medlemmar af orden. Högste styresmannens titel var i
början tyskmästare. Äldsta påfliga bekräftelsebrefvet är af 1220.
Liksom uti de andra andliga riddareordnarne fingo medlemmarne ej gifta
sig. Blott småningom förmådde orden lyfta sig till makt och anseende.
Sedan de kristnas välde i Palestina gått under, var orden nära att
dö ut, men den berömde högmästaren Herman von Saltza (1226—
1245) återgaf nytt lif åt densamma. Han flyttade ordens säte till
Venedig och sökte skaffa den fast fot i Europa. Orden var vida
berömd för sin tapperhet. Hertig Konrad af Masuren eller Massovien,
som ej kunde försvara sig mot sina hedniska grannar, Venderna i
Preussen, hvilka häftigt förföljde kristendomen, inkallade korsherrarne
till sitt bistånd, afträdde till dem det till Preussen stötande
Culmerlandet och gaf dem rätt att få till evig besittning behålla Preussen,
om de kunde eröfra det. Riddarne antogo anbudet, inflyttade i förra
hälften af 1200-talet till sin nya besittning och växte genom
föreningen med den rika och mäktiga Svärdriddarnes orden till stor
betydenhet. Båda ordnarne understödde hvarandra och verkade med
gemensam kraft. Efter 53 års häftiga strider var de vilda
Preussarnes kraft bruten. Högmästaren Konrad von Feuchtwangen förlade
(omkring 1297) högmästarnes säte till Marburg; Siegfried von
Feuchtwangen flyttade det 1309 till Marienburg, häraf ordens namn «Ordo
Marianorum». Korsherrarne hade med vapenmakt omvändt de
hedniska Preussarne, liksom Svärdsriddareorden de hedniska Liverna,
men de omvände höllos under hårdt träldomsok, behandlades strängt
och nästan som slafvar. Ingenstädes i något katolskt land var
folkfriheten mindre och herremannaväldet större, än i de länder der dessa
stolta riddare, som med mord och blod arbetat för hvad de sjelfve
benämde Guds äras, men i verkligheten var deras egen makts,
befrämjande, lyckats lägga sitt tunga ok på de stackars döpta
hedningarnes skuldra och förvandlat de förut fria, vilda och kraftfulla folken
till bäfvande trälar, som höllos i djup okunnighet. Riddarne hade,
som det hette, omvändt dem och utbredt kristendomen samt
förvandlat de fordom hedniska länderna till kristna samt derigenom
förvärfvat sig stort pris liksom betydlig makt och högt anseende. Kors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
