Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 10. Den politiska ställningen i Norden i slutet af 1300-talet — «Vetalie-brödernas» uppkomst och bedrifter. — Landets befriande från dem af Tyska Orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Albrekt pantsätter Gotland till Tyska Orden 1399 för 30,000 nobler. 179
Gotland. Efter åtskilliga underhandlingar härom hann man följande vår
till öfverenskommelse. Dokumentet är uppsatt den 25 Maj på
slottet Ziwan i Mecklenburg i närvaro af 60 adliga herrar, riddare och
väpnare. Konungen och hertigen erkänna deruti att de pantsatt
Gotland och Visby för 10,000 engelska nobler. Ville de eller deras
arfvingar igenlösa landet och staden, skulle de, utom nämnde summa,
äfven erlägga 20,000 nobler i ersättning för de kostnader, Orden fått
vidkännas för öns befriande från Sjöröfvarne. Ville någon med våld
tränga Orden från ön, skulle konungen och hertigen, vid förlust af
deras igenlösningsrätt, med all deras makt understödja Orden.
Albrekt egde ej fordra mera för ön än berörde 30,000 nobler, och om
han ville, såsom han var berättigad till, inlösa landet för nämnde
summa, skulle det ske efter ett års förutgången uppsägning. Det
ålåg Albrekt att befria landet från de anspråk derå någon annan
möjligen kunde hafva och ifall han, sedan högmästaren underrättat
honom om att sådana anspråk blifvit gjorda, icke, inom loppet af ett
år, befriat landet från samma anspråk, var högmästaren berättigad att
öfverlåta det till någon annan mot 30,000 nobler, dock med rätt för
Albrekt att inlösa det från denne tredje. Hvad Orden använde på
slott eller andra byggnader på ön, skulle konungen vid inlösandet
godtgöra.
Härmed afträder denne usle konung ur Sveriges och Gotlands
historia. Sjelf tyckes han ännu ansett sig hafva anspråk derpå och
på hämnd mot de skandinaviska rikena, ty 1405, på en stor
herreförsamling i Flensburg, uppträdde han och afsade sig sina anspråk
och all fiendskap mot de tre rikena samt mot Margareta och Erik.
Förmodligen hafva hansestäderna härtill förmått honom. Hans dödsår
uppgifves olika. Somlige uppgifva 1406, andre 1407 och åter andre
1412. Är sistnämnde årtal det rätta, så hafva han och Margareta
nästan följts åt i döden, liksom bådas företrädare, Magnus Eriksson,
som dog 1374, och Valdemar Atterdag, som dog 1375.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
