Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 10. Den politiska ställningen i Norden i slutet af 1300-talet — «Vetalie-brödernas» uppkomst och bedrifter. — Landets befriande från dem af Tyska Orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
178 Vetaliebrödernas välde i Östersjön tager slut.
Gotland benämnes i en urkund från äldre tider, fick ändtligen ro och
fred efter så mycken oro. Hertig Johan återvände till Mecklenburg,
men den djerfve fribytarehöfdingen Sven Sture for förbi
Stockholmsskären upp till Bottniska viken, der vetaliebröderna hade sitt sista
tillhåll inom Östersjön och kring hvilken vik de uppfört flera fästen.
Här förenade han sig med en annan för djerfhet och lycka berömd
fribytarehöfding, Arendt Styke. De bemäktigade sig snart hela
kuststräckan både öster och vester om Bottniska viken jemte slotten
Gaddaborg i Gestrikland, Faxeholm i Helsingland, Styresholm i
Ångermanland och Krytsberg i Österbotten; men, förföljda och angripna
äfven här, ingingo de den 10 Oktober 1398 förlikning med
drottningen, underkastade sig hennes välde och blefvo sedan använda i
vigtiga ärenden. Nu ändtligen tog vetaliebrödernes tid slut i
Östersjön och 1399 kunde man åter segla tryggt på detta haf; fribytarne
fortsatte sedermera sitt oväsen i Nordsjön. Sedan Gotland blifvit
befriadt från detta röfvarepack vände ordensherrarne tillbaka till
Preussen med sin här, qvarlemnande endast 200 man och 100
hästar till besättning.
Med September månad 1398 voro de tre fredsåren slut, som
blifvit bestämda uti öfverenskommelsen mellan Albrekt och
Margareta på Lindholmen den 17 Juni 1395. Som Albrekt ej betalt de,
for återbekommandet af Stockholm och fortsättande af hans
pretentioner på svenska kronan, bestämda 60,000 lödiga mark, så var det
Margaretas rätt att af hansestäderna, som innehade Stockholm, erhålla
denna stad med dess fäste. Borgmästaren i Stralsund Wulf Wulflam
sändes af hansestäderna dit med bref och fullmakt att öfverlemna
staden till drottningen, och den 29 September, eller först tio och ett
halft år efter det hon utvalts till Sveriges drottning, kom hon i
besittning af detta rikes hufvudstad.
Albrekt, hvars anspråk på Sverige nu ej längre kunde anses
hafva ringaste giltighet, gjorde ännu ett försök att återfå Gotland.
På hösten samma år redo han och hans brorson hertig Johan till
Danzig och hade ett sammanträde med högmästaren, som de
uppmanade att afträda ön till dem. Detta vägrades och de
mecklenburgiske herrarne måste återvända med oförrättadt ärende, hvaröfver
Lübeckarne gjorde sig mycket lustiga; men hemkommen skref Albrekt
och föreslog högmästaren att under förpantningsrätt och emot ett lån
af 10,000 engelska nobler (nobel, ett forntida engelskt guldmynt =
13 1/3 rdr) afstå till Orden den rätt han förmente sig hafva till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
