Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 8. Uppkomsten af Skrå- och andra Borgareföreningar. — Valdemar Atterdag på Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
142 Beskyllningen att Magnus skulle varit i komplott med Valdemar.
komma, kunde således ej gerna uppstå, och som den falske Valdemar
ännu smilade vänskap för svenske konungen, så har väl denne ej
velat bestämt utsätta hans namn i varningsbrefvet; men detta är i sig
sjelf tillräckligt tydligt och konungen kunde ej göra mera, ty
Valdemar aktade sig nog att underrätta om när han anträdde sitt härtåg
till Gotland, och Gutarne voro för mycket sjelfständige och stolte att
tillåta svenske konungen sända trupper till ön för att skydda den.
Vid sådant förhållande kunde konung Magnus ej göra mer än han
gjorde, varna. Men huru kunde då Gutarne hålla före att det var
med konung Magni lof och minne Valdemar intog och plundrade
Gotland, en tillvitelse som äfven stora rimkrönikan gör Magnus?
Förmodligen hafva, i anseende till den misshällighet, som rådde mellan
stadens och landets invånare och som äfven vid Valdemars eröfring
tyckes spelat honom segren i händer, stadsboarne aldrig gifvit
landsboarne del af det varningsbref, de förre erhållit från konungen.
Hvad åter rimkrönikan angår, så visar den sig partisk mot
konung Magnus, så att det märkes att författaren tillhört det talrika
parti, som var konungens fiender och motståndare. Aristokratien
hade under hans långa minderårighetstid och Matts Kettilmundssons
styrelse, 1318—1333, haft tillfälle att få makten i sin hand samt
genom herredagen i Skara 1322 bildat en stark och fast
sammansluten korporation, och från sistnämnde år är det, under tvänne
århundraden, icke folket utan herremännen, de mäktige prelaterne och
länsherrarne, som tillsätta Sveriges regenter och äfven afsätta dem,
när desse ej vilja gå i herremännens ledband och låta styra sig af
dem. Magnus fick nogsamt erfara det. Han var ej så lydig och
beroende af de store, som desse ville hafva honom, fick dem derföre
till fiender, och desse fiender förstodo äfven att göra honom hatad af
folket och tillade honom spenamnet Smek; men undersåtarne i hans
andra rike, Norge, gåfvo honom ett helt annat namn, de kallade ho
nom Magnus den gode. Den falske Valdemar Atterdag, som af sitt
eget folk fått ett alldeles motsatt namn, nämligen den onde, förstod
att fiska i grumligt vatten, lismade och smilade med båda partierna,
både svenske konungen och hans store, och ehuru de sednare ej så
lätt läto lura sig af honom, så lyckades det honom deremot ofta att
bedraga den godmente, något lättsinnige och föga skarpsynte Magnus.
Hvad beträffar Valdemars tillärnade anfall på Gotland, så gjorde
Magnus, såsom nyss anmärktes, hvad han kunde till att förekomma det:
han varnade ärligt Gotländingarne. Icke desto mindre hafva hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
