Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 8. Uppkomsten af Skrå- och andra Borgareföreningar. — Valdemar Atterdag på Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Innan man fick inträde i de fria gesällernas grad, hvilket skedde
med vissa högtidligheter och ceremonier, måste man hafva aflaggt
prof på fullgod insigt i handtverket genom att utföra något dertill
hörande arbete, «Gesell-stück». Mästarne utgjorde tredje och högsta
graden, svarande mot ordnarnes riddare. Den bereste och erfarne
gesällen fick inträde häruti, när han kunde och ville nedsätta sig
såsom sin egen, men förut måste han aflägga mästareprof
(Meisterstück), som merendels ådagalade att han hunnit förvärfva stor
färdighet och insigt i yrket. För att hindra det intet underslef
skulle kunna begås vid dess förfärdigande, skulle det utarbetas på
någon annan mästares verkstad, så att denne kunde hafva uppsigt
öfver att det gick ärligt till eller att den blifvande mästaren sjelf
utförde det, och sedan det var färdigt granskades det af dertill
utsedde «Skådomästare». Genom gesällvandringarne spriddes konstflit
och skicklighet i yrkena från ena landet till det andra.
Uti alla gamla skråordningar framstår, liksom i den anförda
helsningsgrussen till en vandrande gesäll, den vackra tanken att
handtverket skulle bibehållas «redligt». Denna månhet om att yrket borde
drifvas ärligt torde mycket bidragit till den ifver, hvarmed man
förföljde «bönhasar» (så benämndes alla, som idkade handtverk utan att
hafva ordentligt lärt derpå och gjort vederbörliga gesäll- och
mästareprof). Omsorgen att förekomma det yrket eller de, som uti den
eller den staden drefvo det, skulle råka i missaktning, gaf ock
anledning till stadgandet att, för att vinna inträde deruti, man borde vara
född af äkta säng. Så orättvist det än var att stänga vägarne för
ett stackars barn af oäkta börd att vinna sin utkomst och låta det
bära skammen af föräldrarnes brott, så var dock sådant alldeles
öfverensstämmande med tidens anda, och tillvitelsen «Horenson» var ett
skymford, som blott kunde aftvås i blod, så vida det ej skulle göra
den, som erhållit det, ärelös. Stadens handtverksmästare kallades
Så långt Wallin. Här anmärkes att en gotländsk prestslägt med namnet
Oxenwaldt, härstammande från en kyrkoherde i Sanda, som först upptog namnet
(Hans Jörgenson, död 1670), blomstrat på 16- och 1700-talen, och har denna
ätt, innan den antog namnet Oxenwaldt, hetat Thuritz, ty prestens i Sanda far,
Hans Jörgen (död 1650), hette Thuritz och var kyrkoherde i Hafdhem, men född
1577 i Pommern, der fadren, Jochum Thuritz, lefde uti Ostermür. Denne
sistnämnde torde varit bror eller slägtinge till den Hans Thuritz från Saltzwedel,
som kom till Gotland, åtminstone måtte de båda varit samtida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
