Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 2. Gotland under hednatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
socknar. Eljest finnas ättehögar och stensättningar — Gotlands
äldsta fornlemningar — spridda öfver hela ön, i otrolig mängd, af många
slag och vexlande former, antingen enstaka eller i stora flockar,
stundom ända till 100 alnar långa. Talrikast förekomma de utmed
kusterna och isynnerhet den östra, följande, såsom ett bälte, hafvet på
en half mils bredd eller mera. När man nu besinnar, att en betydlig
mängd af forngrafvar blifvit af deras fiende plogen förstörda samt
att de smala långsträckta grafvarna af hundratals alnars, ja ända till
tusen alnars längd, ej varit enskilda personers utan hela slägters och
ätters grafställen; så kan med säkerhet antagas, att Gotland under
hednatiden varit starkt befolkadt, hvilket förhållande ock styrkes af
de företagna utflyttningarna. Att många sjöhjeltar, vikingahöfdingar
samt andre ansedda och berömda män funnits på Gotland i hednatiden,
det styrkes af de väldiga stenkumlen, skeppssättningarna och
bautastenarne, som här förekomma uti mängd.
Att Gotlands invånare uti hednatiden varit tappre och sjöduglige,
framstår både af deras deltagande uti Longobardernas uttåg och
bragder och af deras vidsträckta handelsresor, hvarom Gutasagan i
början af fjerde kapitlet förmäler: «Då Gutar voro hedningar då
seglade de med köpmanskap till alla länder, både kristna och hedniska».
Dylika köpfärder aflupo icke fredligt på tider då nordens haf
hvimlade af djerfva vikingar, som gerna plundrade köpmansskeppen
och beröfvade krämaren både lif och gods eller, om han fick lefva,
gjorde honom till träl. Det erfordrades ej ringa mod och tapperhet
_____________
menas vara gamla Gotlandshöfdingens Baldurs grafställe, som i sin tid kallades
Baldur i Bro; är af skattsökare så raseradt och i oordning bragt, att man
rätteligen ej kan uppgifva hvarken dess vidd eller höjd.»
Sistbeskrifna kummel, om hvilket finnas sägner angående ett derifrån och
från de små under jorden röfvadt dryckeskärl (pokal af silfver), som sedan
blifvit en nattvardskalk, är beläget på vestra sidan af Gotland, men de förut
beskrifna på den östra. Gråstenskumlens innehåll är tvåfaldigt, antingen träffas
askkrukor, brända ben och kol, eller hela benrangel, obrända, utan grafkamrar,
inbäddade i sand och jord. Dessa grafkummel äro troligen de uråldrigaste af
forngrafvarna på Gotland och hafva varit i bruk före bränneåldern eller förr än
bruket att bränna de döda infördes der efter Asakultens antagande. Det ofantliga
arbete, som nedlagts på dessa väldiga kummel, har tydligen erfordrat en
högst betydlig arbetsstyrka, så att antagas kan, att antingen hela den manliga
befolkningen eller någon större del af densamma arbetat härpå, hvadan dessa
monumenter måste vara minnesvårdar öfver högt ansedda personer. Sedan det
beqvämligare bruket att, i stället för dylika vårdar, resa bautastenar uppkommit,
har seden att uppstapla grafkummel aflagts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
