Gotlands land och folk / 73 (1871) Author: Alfred Theodor Snöbohm Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 1. Gotlands förste innebyggare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÖRSTA KAPITLET.

Gotlands förste innebyggare.

Att tiden för Gotlands första bebyggande går djupt tillbaka in i gråa
hedendomen, det bevisar den stora mängd af forngrafvar, som finnes
på denna ö. Huruvida hon egt inbyggare före de skandinaviska folkens
invandring till norden få vi här lemna derhän, emedan en undersökning
derom blefve för detta lilla utkast för vidlyftig; emellertid tyckas
grafvarna från brons- och stenåldern gifva anledning förmoda sådant.
Något fullt bevis derför blifva de dock icke; ty i ett land, der jern
ej kunde brytas utan måste förskaffas från andra länder, var det
naturligt att de uti urgammal tid nyttjade vapnen och verktygen af sten
och brons länge och gemensamt med de dyrbarare af jern begagnades,
och för sin ålder höllos de förmodligen i helgd och lades stundom i
jorden jemte de aflidna egarena. Man eger ingen visshet, inga
historiska underrättelser om att någon äldre folkstam än den, som ännu
innehar Gotland, fordom innehaft samma ö. Att denna stam kallat
sig Gutar, intyga dess eget gamla tungomål och dess äldsta, på
samma tungomål skrifna, historiska urkund: Gutasagan, hvilken vi i förra
afdelningen omtalat. Vi hafva der visat, att det är åtminstone 600
år sedan den blifvit i skrift affattad och att den grundar sig på
urgamla, bland folket den tiden allmänt gängse och trodda sägner.
«Sagogrunden till dessa berättelser» — säger en af Sveriges lärdaste
forskare i nordisk språkkunskap, professor Carl Säve i Upsala
(Gutniska Urkunder, Sthlm 1859, inledningen pag. IX) — «är så mycket
säkrare af fornaste art, som hon t. o. m. eger ett par små
skaldeverser af rent nordisk form:

                 ’Allt ir baugum bundit

                 Boland al þitta varda’ m. m.

Och således saknar hon icke ens det, som i all nordisk saga med
rätta anses som ett af de yppersta bevis på hög ålder och äkthet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>