Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på mumien mitt: i kaféet, medan en leende kypare satte
fram en ny amer picon åt honom. Sedan följde han
henne upp på hennes rum. Den breda franska sängen
var fylld av färgrika täcken och kuddar, den såg ut
som en blomsteräng, ljuvlig och mjuk att vila på.
Flickan log mot honom. Hon sysslade med en liten
spruta, som hon ett par gånger förde in i armen.
”Morfin”, tänkte Stefan, men han hade icke lust att
vara läkare och komma med varnande ord just då.
Han fattade henne i sina armar och hörde ett svagt
klirrande, det var sprutan som föll i golvet. Men
plötsligt, då han själv glömt allt, kände han, hur hon
stelnade i hans famn och blev kall. Han nyktrade till
med ens.
— Hon dör, viskade han.
Kylan från hennes kropp spred sig över till hans.
Denna kvinna, som bara för ett par timmar sedan varit
alldeles okänd för honom, och som nu slösande och
villigt givit honom del av sin kropps hemligheter. . .
Varsamt lade han ned henne bland de blommande
kuddarna och kände på hennes puls. Den var så svag,
att han knappast kunde förnimma den.
— För stor dosis, mumlade han.
Men medan han sade detta och helt vanemässigt
tryckte fingret mot hennes puls och lämnade hennes
sida för att doppa en handduk i vatten att lägga mot
hennes panna, greps han av en skräck, som alldeles
överväldigade honom. Detta underbara, doftande liv,
som bara för ett ögonblick sedan skänkt honom en
känsla av fullhet och rikedom så stark, att han glömt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
