Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Säfvar och Ratan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställning, i hvilken mörka kanonmynningar stucko fram. Här var bäst att gå
försiktigt till väga. De tre finska bataljonerna utvecklades och skredo långsamt framåt,
men icke ett skott lossades mot dem. Man misstänkte ett bakhåll, men ingen möjlighet
yppade sig att upptäcka något sådant. Slutligen rusade hela den anfallande linien in
på bröstvärnen, som voro öfvergifna, och från dem upptäckte man ryssar — det var
en bataljon, som Eriksson föregående dag kvarlämnat i ställningen —, som voro i färd
med att öfvergå bron. De hotande kanonmynningarna voro målade stockändar.
Karelska dragoner skyndade fram till bron, som ryssarna framför deras ögon svängde
öfver till norra stranden. Svenskarna besatte den södra och ordnade här åt sig
befästningar.
Nu fick Wrede underrättelse om händelserna vid Säfvar och Ratan och beslöt
med anledning häraf att hålla sig stilla. Och så godt var det, ty följande morgon,
den 22, förstärkte Kamenskij sina trupper i Umeå med sju bataljoner.
Om än Kamenskij genom sin snabbhet i beslut och handling, genom att kasta
sig öfver den farligare af sina båda motståndare, under det han uppehöll den andra,
äfvensom genom sina underbefälhafvares skicklighet och sina truppers uthållighet
lyckats komma ur sin farliga belägenhet, fruktade han likväl företagets upprepande,
hvarför han beslöt att skyndsamt draga sig tillbaka. Till detta beslut föranleddes han
äfven af den hotande bristen på ammunition och lifsmedel. Allt nog, den 23
utrymde Eriksson Umeå, och dagen därpå aftågade Kamenskij själf från Djekneboda.
Tåget gick norrut och afbröts först den 29 vid Piteå. Efter tre dagars hvila, och
sedan trupperna fyllt sina behof, anträdde han åter tåget söderut.
Den 24 besattes Umeå af 1:a Savolaksbataljonen, hvaraf en liten afdelning
fortsatte till Säfvar, där både svenska och ryska sårade ännu påträffades.
På aftonen den 23 sände Puke skärgårds- och transportflottorna med på dem
befintliga trupper till Umeå, och samtidigt härmed afgingo en fregatt och sex
kanonslupar under befäl af major v. Hauswolff och med 250 man ombord till Piteå för
att borttaga ryska foror. Den 25 nalkades fartygen den utanför staden belägna
Pitholmen men hejdades af på båda stränderna utbredda trupper. Försöket att
förstöra den af ryssarna öfver älfven slagna flottbron misslyckades, och tretton ryska
med ammunition och lifsmedel lastade båtar inkommo lyckligt i hamnen.
Den 27 landsattes från den vid Ratan kvarliggande stora flottan 1,500 man,
med hvilka Wachtmeister landvägen tågade till Umeå, där båda härarna den 29
förenades. Där hade då äfven stora flottan inträffat, och efter få dagar anlände äfven
Hauswolffs afdelning.
Emellertid sände Puke Sandels till Kamenskij för att underhandla om
stillestånd. Båda generalerna träffades den 2 september på Frostkåge gästgifvaregård, 19 km.
norr om Skellefteå, och den ryske ingick gärna på ett stillestånd, hvilket afslöts på
följande villkor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
