Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Säfvar och Ratan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfverste Cedergren väckte strax före kl. 12 på natten öfveramiralen med
budskapet om, att hären tidigt på morgonen skulle inträffa vid Ratan. Denne, som på
aftonen låtit sjöfolket bära ammunition till Djekneboda och dit afsändt några
haubitser — hvilka Cedergren mött och befallt återvända —, mottog budskapet med stor
förvåning men kunde intet göra. Kl. half 6 på morgonen mötte han generalen och
anmodade honom att låta trupperna taga ställning på stranden och att hålla ögonen
på flenden.
Ju längre det led fram på morgonen, desto flera trupper anlände, och slutligen
var hela svenska hären samlad. Upplands regemente hade återvändt från Bygdeå
utan att hafva sett en fiende. Drottningens lifregemente hade kommit till rätta, och
Engelbrechtenska bataljonen hade kallats tillbaka. Nu utsattes för hvarje brigad en
fältvakt om 52 man, så att de tre vägarna till Dalkarlså, Djekneboda och Ratu blefvo
bevakade, och en beredskap af »1 Capitaine, 3 Subaltern Officerare, 4 Under
Officerare, 1 Trumslagare samt 300 man Corporaler och soldater» fick taga plats i
skärningen af de båda sist nämnda vägarna. Hufvuddelen af hären fick tåga ut på den
udde, som skjuter ut sydost om byn, och på hvilken ett af skeppskanoner bestyckadt
fältverk reste sig. Flottan låg på båda sidor om denna udde, redo att insätta sina
kanoner i striden, om det skulle behöfvas.
Kamenskij, som åtminstone icke led brist på djärfhet, uppbröt den 20 på
morgonen från Säfvar i den fulla öfvertygelsen, att han skulle påträffa sin motståndare
vid Djekneboda. I stället för att medtaga de sårade sände han desse åt motsatt håll,
till Täfte. Till sin stora förvåning fann han Djeknebodapasset öppet. I början
trefvande men sedan allt mera tvärsäkert gingo de ryska spejarna genom detsamma och
fortsatte till Bygdeå för att se, om fienden icke ämnade spela dem något fult spratt.
Men han var ingenstädes till finnandes. Då begrep Kamenskij, att han vore att söka
vid Ratan, och beslöt att gå till väga med vanlig handlingskraft, med den
hänsynslöshet, som man kan tillåta sig mot en obeslutsam eller förskrämd motståndare. Han
delade sina trupper i två delar. Den ena, hvars avantgarde fördes af den från Umeå
anlände Kosatschkovskij, följde landsvägen öfver Dalkarlså, den andra med Sabanejev
i spetsen slog in skogsvägen till Ratan, och med den följde öfverbefälhafvaren själf.
Två haubitser voro tilldelade den förra kolonnen. Allt öfrigt artilleri jämte trossen
skyndade undan till Bygdeå för att hinna dit, så länge vägen var öppen.
Strax efter kl. 2 e. m. infann sig den erfarne underhandlaren Anshelm de
Gibory vid de svenska förposterna och begärde att få tala med general Wachtmeister.
Denne uppfyllde verkligen ryssens önskan och fick därvid höra, att Kamenskij
fordrade, det svenskarna genast skulle gå ombord, eljest utsatte de sig för att blifva tagna.
Lugnt svarade Wachtmeister, att »svenska arméen icke ämnade mottaga lagar af sin
fiende, och att ett anfall nu skulle komma denne att ångra sig.» Kamenskij lät sig
häraf icke bekomma. Oaktadt sin underlägsenhet, särskildt i artilleri, hvaraf han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
