- Project Runeberg -  Finska kriget 1808-1809 /
436

(1898) [MARC] Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Finland under kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I FINLAND UNDER KRIGET.



Då kejsar Alexander fann sig föranlåten att, såsom Buxhöwden yttrade i sin vid
gränsens öfverskridande till Finlands invånare afgifna proklamation, »taga Edert
land under sitt beskydd uti besittning», uppmanade öfverbefälhafvaren invånare och
tjänstemän att lugnt förblifva i sina hemvist och vid sina sysselsättningar, i hvilket
fall intet ondt skulle vederfaras dem. Denna förespegling var så olik de ännu i
bygderna kvarlefvande minnena från den stora ofredens dagar, att litet hvar nog
betänksamt skakade på hufvudet, men någon tid till besinning fanns icke, fienden ryckte
hastig framåt, snön och isarna hindrade bortflyttning, och snart visade det sig, att
ryssarna verkligen ämnade hålla ord. Innan svenska hären lämnade Tavastland, gaf
Klingspor landshöfdingarna befallning att kvarstanna tillika med landstatens öfriga
tjänstemän »för att i möjligaste mån söka mildra länets invånares öde och söka skydd
åt dem för fiendens våldsamheter».[1] Så väl de nämnda tjänstemännen som
prästerskapet lämnades också i okvald besittning af sina ämbeten, och den ryske
öfverbefälhafvaren, hvilken helt naturligt tog landets styrelse och förvaltning om hand,
riktade sina befallningar till landshöfdingarna och biskoparna.

I det sätt, på hvilket Buxhöwden behandlade det i besittning tagna landet,
spårar man tydligt kejsarens sträfvan att genom vänlighet och tillmötesgående draga
befolkningen till sig och därigenom underlätta Finlands öfvergång till Ryssland.
Visserligen anbefallde öfverbefälhafvaren redan den 26 februari biskoparna att från
predikstolarna låta tillkännagifva, att hvarje öfverfall mot ryssar skulle bestraffas »efter
lagens yttersta stränghet», men trots det fullt berättigade i detta påbud och de detta
oaktadt allt talrikare öfverfallen af väpnad allmoge på ryska förråd och ryska foror,
dröjde det ända till den 28 maj, förr än påbud utgick om allmogens afväpnande
(jfr sid. 169 och 182). Och trots påbudets stränghet, hvilken sannolikt sällan
tillämpades, ökades öfverfallen och försattes ryssarna genom dem stundom i ganska stort
bryderi. Oväntad och föga förenlig med klokhet måste man äfven anse åtgärden att
lössläppa fästningarnas besättning.[2]



[1] Danielson, sid. 102.
[2] Denna åtgärd fick Buxhöwden skäl att ångra,
ty, såsom vi funnit, sökte många af de lössläppta upp de svenska trupperna och återtogo
sin plats i ledet. Den 24 juli skref Buxhöwden till generalmajor Müller i Tavastehus,
att, om bland tagna fångar anträffas »soldater, som blifvit hemförlofvade från
fångenskapen, borde de nedskjutas och kropparna upphängas vid närmaste kyrka, samt en
sedel vidfästas, som utvisade förbrytarens namn, regementet vid hvilket han hade tjänt
samt att han blifvit hängd såsom rebell (Michailovskij-Danilevskij, sid. 83). — Den 30
juni påbjöds, att lössläppta krigsfångar, som icke ville aflägga tro- och huldhetsed,
skulle såsom krigsfångar skickas till S:t Petersburg. Sju dagar senare utgick en
kungörelse med uppmaning till alla hemförlofvade soldater af fästningsbesättningarna att
ingå i rysk tjänst vid särskilda af finnar uppsatta trupper, hvilka under pågående krig
icke skulle användas mot svenskarna. Utom samma förmåner, som beståtts af svenska
kronan, skulle enhvar få en handpenning af 15 riksdaler och hans familj försäkras om
skydd. Redan den 15 juni hade anbefallts, att hemförlofvade soldater, som saknade torp
eller fast hemvist, skulle användas vid befästningsverken vid Tavastehus. (Handlingar
rörande förvaltningen i Finland år 1808, I sid. 160, 196 och 207.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:51:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finskakr/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free