Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruona och Salmi. Återtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hvad innehöll väl detta märkliga bref? Jo, jämte en del uppstyltade fraser
och hätska tillmälen mot fienden åtskilligt, som ganska nära berörde konungen själf,
och som dessutom utgjorde en förkastelsedom öfver hans egna åtgärder. »Vid de
senast förefallna träffningar,» skrifver den senare bland annat, »har jag igenkännt det
mannamod och ståndaktiga oförtrutenhet, som utmärker Finska arméen, och som
äro oskiljaktiga från denna tappra och aktningsvärda nation. Men jag igenkänner ej
af edert bref utaf d. 22 den glada förhoppning och den rådiga omtanka, som hittills
utmärkt eder. Ni anser nu Finnland likasom förloradt, och tänker endast uppå att
frälsa Arméen sjöledes, och lemna mina Finske trogna undersåtare till ett rof för den
grymmaste af alla fiender» o. s. v. Och efter ett öfverflöd af innehållslösa fraser
fortsätter konungen: »Min vilja och uttryckliga befallning är, att Finnland skall försvaras:
sättet därtill är af mig redan föreskrifvit,[1] och det skall vid ansvar lända till
efterrättelse; inga medel få dertill af eder uraktlåtas, inga ursäkter frambäras, då jag å min
sida gör, och skall göra allt,[2] för att frälsa detta land och detta trogna folk» o. s. v.
»Om eder egen hälsa,» tillägger konungen, »fordrar lugn och stillhet, så är Herr
Grefven mästare att sjelf skilja sig från en armée, som täflat att fullgöra sina pligter
på det mest ärofulla sätt, — — — att dela med eder den största lager, som
någonsin af krigare blifvit skördad». Och till slut tillägger konungen: »Jag säger det ännu
en gång, att om Finnlands innebyggare skola bereda sig och efterkommande en
lugnare framtid, skola dessa barbariska Moscoviter återkastas inom de gränser,
hvaröfver de aldrig bort framtränga.» O. s. v.[3]
Hvad säges väl om allt detta?
Visserligen skref Klingspor i sin berättelse till konungen af den 7 september,
att »Eders Kongl. Majestäts vapen behållit sin urgamla ära», äfvensom »att endast
fiendens högst betydliga öfverlägsenhet och dess framträngande till Kauhajoki, varit
de orsaker som föranlåtit mig draga Arméen tillbaka emot Lappo», men det var
tydligt för hvar och en och icke minst för öfverbefälhafvaren själf, att ett verkligt
motstånd här var lika omöjligt som vid Salmi.
Oaktadt Klingspor mottagit ett fullkomligt afslag på sitt förslag rörande härens
inskeppning och icke ägde några fartyg till sitt förfogande, vidblef han sin i brefvet
till konungen följda tankegång och lät återtåget gå mot Vasa. Detta beslut gillade
så väl Aminoff och Adlercreutz som Vegesack, hvarför det beslöts, att den sistnämnda
skulle kvarstå vid Lappfjärd för att skydda härens högra flank mot anfall söderifrån.
Skulle utsikten att undkomma sjövägen slå fel, borde hären, såsom Aminoff säger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
